FREDDIE HAR SOMNAT IN

  
I juni förra året fick vi en förfrågan från en kommun om vi kunde hjälpa till att ordna ett tillfälligt hem för en hund och en katt. Detta var ett samarbete med Djurens Vänner där både jag (Ingrid) och Ewa, är med och brukar ta oss an "hundärenden".
Vi fick veta att både hunden och katten var medelålders och inga problemdjur utan vanliga familjedjur. Hunden var en mellanstor blandras, en trevlig kille. Båda behövde tillfälligt hem och skulle sedan tillbaka till sin ägare. Att ordna sådana tillfälliga hem är inte alltid det lättaste, men vi skickade ut ett medlemsmail och fick napp!
Katten hade genast en mycket engagerad djurvän som väntade ivrigt på honom, för hunden löste det sig också.
Vi åkte ut till aktuell adress försedda med en kattbur samt koppel och halsband ifall det skulle behövas. Vi visste inte så mycket, vi var alls inte beredda på den misär som mötte oss. Både doft- och smutsmässigt. Ewa fick katten och stoppade in honom i buren, medan jag nog mest stod och förundrade mig, och hoppades att det inte skulle bli problem att få med hunden. Vi kunde ju inte tvinga den med oss om ägarna inte ville lämna honom, och det verkade nästan så. Det tog också ett tag innan vi fick se honom, men plötsligt kom från köket en stor svart tufsig hund halkande på golvet. Han verkade snäll och godmodig men kunde knappt gå ordentligt på grund av alldeles för långa klor. Vi såg genast att han också var mycket äldre än den medelålder som sagts.

Under en promenad i området resonerade vi med ägarna och lyckades övertyga dem om att hunden skulle få det mycket bra i det jourhem som anmält sig. De var också med vid hämtningen och alla kunde se att hunden, som hette FREDDIE, tyckte de var helt OK att följa med! Vi kunde efter någon timme åka därifrån med djuren och det kändes mycket skönt.
Vi packade in oss i bilarna allihop och åkte hem till Birgitta som lovat ge katten ett hem, tillfälligt, men helst permanent. Under fikat hos Birgitta märkte vi att FREDDIE var snäll och social och gärna ville vara med vid bordet. Vi funderade alla över hans ålder och var överens om att han måste vara 11 kanske 12 år, kanske ännu äldre. Bakdelen var svag och ville inte alltid göra full tjänst, nosen var grå, men humöret var det inget fel på. Han var godmodig och glad, detta var nog ett ovanligt trevligt äventyr för honom. Vi misstänkte att han inte alltid haft det så kul...

Vi insåg snart att båda djuren var i akut behov av veterinärvård. Katten var apatisk, fruktansvärt smutsig och illaluktande. FREDDIE också smutsig och tovig och hans långa klor måste definitivt klippas av en veterinär.
 
 
Tid bokades hos Kent-Erik på Hagsätra veterinärmottagning för undersökning av djuren. Katten hade en infektion, hög feber och sår på öronen, han fick antobiotika. FREDDIE fick sövas för att de förväxta klorna skulle kunna klippas. Han hade även diverse hudåkommor och testikelcancer som ännu inte nått allvarligt stadie.
Vi hade nu hittat en familj som välkomnade FREDDIE som flockmedlem för resten av livet om vi kunde se till att han inte behövde komma tillbaka till sin ägare.

Det första som hände hemma hos nya flocken var att lillmatte duschade honom, något som verkligen behövdes. FREDDIE fann sig i det med glatt humör, det verkade som om han njöt av att bli ompysslad. Han fann sig väl till rätta med både människor och djur, bland andra hunden REX från Kreta. Men visst var FREDDIE gammal och svag redan då, men det var ingen tevkan om att han var värd en tid till här på jorden.

FREDDIEs framtid var oviss, egentligen skulle han tillbaka till sin ägare efter en lägenhetsrenovering. Vi kontaktade därför aktuell djurskyddsinspektör och det kändes betryggande att hon stod på FREDDIEs sida om det skulle komma krav på att få honom tillbaka. Det blev aldrig så som tur var, kommunen slutade höra av sig och alla kunde slappna av mer och mer. Tack och lov var fREDDIE ovetande om dessa turer...

Men tiden går för en gammal hund.
Nyligen blev FREDDIE sämre, åldern tog ut sin rätt. Kanske fick han en hjärnblödning? Kroppen orkade inte längre och i mitten av maj fick han somna in.
Vi hoppas att han sover gott nu. Vi tackar också familjen Kinnunen-Bengtsson som gav FREDDIE detta sista år i trygghet och harmoni. Det är fantastiskt att det finns människor som öppnar sitt hem för en gammal hund trots att man redan på förhand vet att sorgen inte ligger långt fram i tiden. STORT TACK TILL ER ALLA!

/Ingrid S.
<<<Tillbaka