Jag, Ingrid, CHANS ordförande har en del kommentarer och förklaringar nedan.

Ingegerd Öhman har åkt ner till Chania helt på eget initiativ och på egen bekostnad för att hjälpa djuren, fråmst då hundar och katter, genom praktiskt arbete. Ingegerd är medlem i CHANS men inte bunden till någon av verksamheterna nere på Kreta. De flesta av er som varit med och läst på hemsidan i ett par år, vet att den ursprungliga organisationen Noah's Ark delats upp i en tysk förening som vi ofta förkortar NA och Silkes mindre del som också heter Noah's Ark. Silkes organisation är en mindre lokal förening, dock med stöd från Tyskland även den. Stämningen mellan föreningarna har varit ganska infekterad men nu jobbar man parallellt men på lite olika sätt. NA är den organisation som står bakom det allra mesta djurskyddsarbete som görs nere på Kreta. De hjälper även the Haven i Malia och en del andra små lokala verksamheter.

Att kunna samarbeta med båda föreningarna, NA och Silkes, är ingen självklarhet och Ingegerd är att gratulera som lyckas hjälpa, och få hjälp tillbaka, av båda.
Som ofta har man åsikter och ibland även kritik att rikta mot alla som gör något.
"Kan de inte göra så här istället?". Men alla har sina idéer som ibland är olika, alla har sina prioriteringar, och inte minst: INGEN har tillgång till så mycket resurser som de skulle önska och behöva.
Gundi har tidigare arbetat på NAs shelter, men är numera pensionerad men hjälper till ändå!

Man häpnar ibland över vad okunniga många människor är vad gäller hundarnas behov. Jag tror det är mycket nyttigt med en person som lever mitt ibland grekerna och föregår med gott exempel.

Att kastrera katter och sedan släppa tillbaka dem där de kommer ifrån, är ett vedertaget sätt att arbeta. Att kastrera hemlösa hundar och släppa tillbaka dem, känns inte lika naturligt. Man vill självklart att alla hundar ska få ett riktigt hem, särskilt då de hundar som blivit personliga bekanta. NA har på senare tid börjat att släppa tillbaka kastrerade hundar och det är väl att betrakta som en nödlösning. Kunde de ta alla hundar till andra länder och placera dem i hem där så gjorde man nog det. Men som alltid så är behovet av hjälp och insatser så mycket större än möjligheterna. (Dessutom är det ibland problem att skicka hundar från Grekland eftersom rykten ha spridits ut att de går till djurförsök. Transporter har som bekant stoppats och ibland har volontärer gripits av polis.)
Personligen tycker jag inte alls att det är fel att släppa tillbaka, förutsatt att det finns någon som kan ha uppsikt över hundarna och ta hand om dem vid behov. Men visst, en egen familj till varje hund vore fantastiskt. Alla hundar kommer aldrig att kunna beredas hem i Sverige eller andra länder och på detta sätt kan man hjälpa även dem som inte får åka. Att leva kastrerad, utan ständiga valpkullar, eller för hanarnas del, utan slagsmål med andra hanar, är väl inte det sämsta. Kan man på så sätt också minska ökningen av antalet hemlösa så är mycket vunnet. Men jag förstår Ingegerd att den hund man själv lärt känna, den hunden önskar man ett riktigt hem.

Detta att de grekiska veterinärerna inte alltid gillar att utländska organisationer arbetar med djuren kan man på ett sätt förstå. En grekisk veterinär ska ha licens att arbeta i ett speciallt område. Att se andra åka runt och jobba är inte alltid populärt. De anser ibland också att de utländska tar arbete och därmed inkomster från dem. Då ska man komma ihåg att de hemlösa djuren är ingen kapitalstark grupp! Utan de utländska djurskyddsföreningarna skulle de inte få någon vård. Det finns undantag, greker som hjälper djur och kostar på dem veterinärbesök, men det är undantag. Så om inte de utländska veterinärerna och organisationerna fanns skulle djuren oftast inte få nån vård alls. Ofta besöker man också de inhemska veterinärerna, de utländska får bara göra vissa saker som kastreringar och akuta saker. Att en grekisk veterinär ska ställa upp och kastrera hemlösa djur gratis är inte att vänta sig! Dock brukar man kunna få bättre priser av den som verkligen är intresserad av djurskydd, såsom t.ex Babbis. (Han säger själv att vi inte ens ska försöka uttala hans namn så vi han presenterar sig alltid för utlänningar med smeknamnet Babbis!)
Läs exempelvis denna äldre text om ett besök hos just Babbis i Souda! Vi har besökt honom många gånger med och utan patienter och vi har lärt oss mycket av honom både om sjukdomar och om grekisk "djursyn".