GLÖM INTE MR PIGGY
  
 
Vi träffade många hundar under besöket på Noah's Ark i oktober.
En av dem som gjorde allra djupast intryck var lille Mr Piggy.
Ingen vet var han kom ifrån eller hur hans tidigare liv hade varit. Vi vet bara hur slutet blev.
 

En normal hundägares fasa är oftast att inte veta vad som händer den egna hunden. Att den bara försvinner.
Ofta hör man folk säga att hellre veta om att hunden är död än att inte veta vad som hänt med den.
I Sverige anser nog också de allra flesta hundägare att det ingår i hundägarens skyldighet mot hunden att ge den ett smärtfritt och helst värdigt slut. I Grekland har man tyvärr alltför ofta inte den åsikten. Naturligtvis gäller inte det alla hundägare, men vad hjälper det den hund som drabbas?


Åter till Mr Piggy!
En liten "westie" i mycket dåligt skick hade lämnats in till Noah's Ark. Någon hade hittat honom kravlande på gatan. Han var sårig under den toviga pälsen, hade gräsfrön som trängt in i tassarna, vilket är otroligt smärtsamt. Hela den lilla kroppen var uppsvälld och han verkade inte må bra. På Noah's Ark döptes han till Mr Piggy, egentligen ett föga respektfullt namn som han säkert inte haft i sitt tidigare liv. Dock hade han ett halsband på sig så någon "riktig" gathund var han inte.
Nicole och Ingrid fick i uppdrag att åka med Mr Piggy till veterinären. Enligt honom visade tänderna att det inte var någon riktigt gammal hund som man först tog för givet, bara sjuk och försummad.
Leishmaniosis-test togs och då det var positivt bestämde Gundi från Noah's Ark, tillsammans med veterinären, att han skulle få somna in. (I medelhavsländerna finns tabletter att ge hundar med leishmaniosis. De är inte särskilt dyra och fördröjer insjuknandet, men fri från blodparasiten kan hunden aldrig bli. I långt framskridet stadium som det gällde här, finns inget att göra.)
Vi kan inte påstå att det blev det slut en hund är värd: somna in på ett metallbord med en snara runt nosen och främmande människor omkring sig.
Men han fick i alla fall en smärtfri död.
Han slapp ytterligare nån vecka av plågor, ensam och övergiven.
Han slapp ligga i ett dike och törsta ihjäl.
Han hade någon som talade rart, om än på ett främmande språk, med honom då han somnade in.
Han hade någon som smekte honom och grät över honom.
Undrade hans ägare någon gång över var han var eller om han levde?
Något av det värsta för oss svenskar att se är de gamla hundar som kastas ut på olika sätt då de blir sjuka eller orkeslösa.
I Grekland är det många som har en annan syn på saken.
Den veterinär vi besökte jobbar en hel del åt Noah's Ark. Han berättade mycket intressant om grekisk syn på djur och arbetet för en bättre djurhållning. En hel del veterinärer arbetar organiserat med detta, både vad gäller den medicinska och den etiska biten.
Att få en hund avlivad kostar ungefär motsvarande 200:-. Många slänger ut sin gamla hund för att spara pengar, men det är även en tradition att göra så. Man anser att hunden som är ett djur gott kan dö ute. Tydligen känner man inte vånda över dess ovissa öde.
Det fanns under veckan ett par till liknande fall. Varje gång känns det lika grymt mot den stackars hunden. Och hur många andra gamla trogna vänner ligger det i diken och buskar och dör en plågsam död?
Detta är en del av det nödvändiga arbetet på ett djurhem, ett mindre roligt arbete.
Men för de hundar det gäller betyder det något mindre plågor på slutet.

Låt oss inte glömma Mr Piggy och hans tragiska öde utan komma ihåg honom och vad vi vill förändra.