Nu hade vi alltså sex valpar i bilen istället för de två som var planerat och som satt ordentligt i en bur i baksätet. Mina fötter fick samsas om utrymmet med de två större svarta, längst upp till vänster, den vita FETA och den brune brodern som tog allt med ro och låg på rygg med alla tassarna i vädret! Vi skänkte en tanke till Tinas man, vars nya tjänstebil vi använde eftersom "hundbilen" var på verkstad. Tinas man är nämligen allergisk mot hundar och nu hade vi sex stycken inte alltför rena och väldoftande små allergibomber i hans bil.
Efter ett besök vid det nya steriliseringscentret en bit från Keratsini och sedan en resa genom Athen som kändes oändlig p g a de ständiga bilköerna, var vi framme hos Nafsikas mamma. Hon hade lovat att ställa upp som jourhem som många gånger tidigare. Det är inte självklart att man får ha hund i alla lägenheter i Athen och mer än två ska man inte räkna med, så det är inte helt lätt att få tag på folk som kan ha hundarna. Nafsikas mamma äger i alla fall sitt hus så här kunde hundarna vara utan att någon skulle klaga.
Nu väntade ett inte alltför lätt pyssel med att hålla hundarna vid liv. De större valparna var inget problem, de var stora nog att klara sig utan mamma. Med FETA och hennes bror var det värre. De var inte utmärglade men måste ju få näring för att leva och växa. Egentligen borde de ha stannat hos sin mamma flera veckor till men den möjligheten hade någon berövat dem. Det fick bli speciell diet inhandlad hos veterinär. Det var inte helt lätt att få dem att behålla maten, bådas magar krånglade en del. Tyvärr så klarade sig inte den bruna valpen, han dog medan jag var på väg hem från Athen. Han hade i alla fall fått chansen att klara sig men var inte tillräckligt stark. Vem vet vad han varit med om innan vi hittade honom eller hur lång tid han legat slängd bland soporna? Hans förutsättningar att överleva var inte stora.
Desto roligare var det då att lilla FETA klarade den första kritiska tiden och sedan snabbt växte till sig. Denna bild är tagen i februari. FETA har upptäckt att det finns en omvärld som är spännande. Och hon har dessutom nu fått sitt namn, efter den vita grekiska osten.
Hon är en företagsam valp som helst inte nöjer sig med att stanna i valphörnan. En sak har man upptäckt: FETA är döv, förmodligen fullkomligt döv. Det är inte det värsta som kan drabba en hund, men Carine från Belgien, som hittar nya hem åt många av Keratsinihundarna, blir ombedd att se sig om efter ett hem med en snäll äldre hund som kan hjälpa till att lotsa FETA in i tillvaron.
Det nya hemmet har hittats!
Denna bild är tagen i april och FETA har både växt rejält och börjat finna sig till rätta i sin belgiska familj.
Belgien har liksom Tyskland mycket mer liberala importregler än Sverige och många hundar får nya hem där.
Hundarna från Keratsini placeras av Carine Wouters på S.O.S.Strays (inte att förväxla med SOS Animals som verkar i Sverige).

Så var sagan om FETA slut!
Fast egentligen har den bara börjat, hon har förhoppningsvis ett långt och lyckligt liv framför sig. Som älskad familjehund, trots att hon började med allt emot sig. Alla som "adopterar" en hund är nog nyfikna på att veta så mycket som möjligt om var hunden kommer ifrån. Ofta är det helt omöjligt att svara på eller reda ut. Att reda ut varifrån sopor kommer är inte det lättaste. Och tyvärr betraktas hundar ofta som sopor i Grekland, saker som man utan respekt för livet kan slänga ifrån sig på en sophög, för sin egen bekvämlighets skull.
FETA är EN hund som fått ett nytt liv, gjort en fantastisk klassresa för att uttrycka sig modernt. Bara i Attica, Athens län, räknar man med att det finns 30-40.000 hemlösa hundar. Det säger sig själv att man inte kan rädda alla. Det enda sättet att på sikt rädda framtida hundgenerationer är att få människor att ändra uppfattning om hundar och deras värde.

Det är det vi i CHANS hoppas på att kunna bidra till genom vårt arbete!

Skrivet av Ingrid Sunding
<<<Tillbaka