FETA - en saga med tragisk början och lyckligt slut!

 

Många har hört av sig och frågat om FETA, den lilla valpen som jag berättade om i texten om Keratsini januari-03. Några har till och med frågat om möjligheten att få adoptera henne. Därför ska jag nu berätta allt jag vet om FETA och hennes liv så här långt.

Det var måndagen den 20 januari i vintras. Jag hade stämt träff med Tina Eglezopoulou, en av volontärerna som på eget initiativ börjat hjälpa hundarna i Keratsini hamn. Vi åkte runt till alla matningsplatserna i hamnen och överallt fanns hundar, de flesta hungriga och/eller sällskapssjuka. De mera skygga individerna såg aldrig jag för enligt Tina vågade de sig inte fram eftersom de inte kände igen mig. Många håller sig också undan och ligger och trycker någonstans på dagen och kommer fram senare då allt i hamnen lugnat ner sig. Många har säkert dålig erfarenhet av människor och gör klokt i att hålla sig undan. Men förvånansvärt många var mycket glada och orädda.
Det var på en av de sista kajerna. Tina höll på att lägga ut mat och jag gick av någon anledning runt några uppställda containers. En bit bort fanns en större sophög, förmodligen en spontant växande hög som aldrig skulle plockas bort. Inte mycket att se, men jag fick ingivelsen att ta några foton som bevis på den miserabla renhållningen, som tyvärr är utmärkande för Grekland.
Med kameran i högsta hugg gick jag mot sophögen.
En brun tik kom fram och hälsade lite försiktigt. Inga andra hundar var i närheten och hon såg inte alls ut att vara en nybliven mamma, så jag blev lite förvånad att se två svarta valpar invid henne. Den ena sitter i tikens skugga och den andra rakt ovanför på bilden. Jag ropade på Tina, som genast kom och blev förvånad även hon. Det borde inte finnas några valpar här enligt henne och hon verkade ha god koll på alla hundar. Hon lyckades i alla fal via telefon få fram en tjej som var villig att ställa upp som jourhem en period för de svarta valparna. De var ca 2 månader gamla och stora nog att plockas från en eventuell mamma.
Nu var de två svarta valparna i gott förvar framme i bilen. I en bur i baksätet fanns redan två valpar som vi tagit ur en vaktkur. Det var planerat och de två skulle resa till Belgien ganska omgående. Jag gick tillbaka för att prata lite med den bruna tiken och det var nästan som om hon ville visa något för hon gick mot sophögen och näst intill pekade ut lilla FETA för mig. FETA, som då inte hade något namn, sitter vid den lila stolen. Hon var en kritvit, hjälplös lite figur bland alla äckliga sopor. Förmodligen 2-3 veckor gammal och naturligtvis i behov av en mamma.
 

Nästa sida>>>