Lyckligtvis fick dessa hundar, offer för sadistiska handlingar, nya ägare som tog hand om deras sår, både de fysiska och de psykiska.
Det finns andra händelser som jag inte ens vill beskriva. Jag ska inte sträcka mig till det brottsliga, sadistiska användandet av FOLA (mat med gift eller krossat glas i) och andra olagliga förgiftningar. Jag vill däremot säga, även om det missuppfattas, att eftersom jag själv sett de hemska följderna av fola, så föreslår jag att man återinrättar de gamla straffen - öga för öga, tand för tand!
För inte så länge sedan förgiftades alla hundar som levde i en militäranläggning av tjänstgörande läkare, som ville bli av med dem. Några räddades undan av killar som gjorde lumpen där, men de flesta dog.
En lärare i mellanstadiet i Hydra var med sina elever på utflykt. För att visa vad han tyckte borde göras med alla hemlösa hundar, så tog han tag i en liten hund som gick förbi, band en stor sten runt dess hals och slängde den i havet. Undrar vad han lärde sina elever……
När man hör om sådana händelser undrar man vad som egentligen sker. Den enda logiska förklaringen är att de som gör dessa saker har förlorat förståndet. Det är den enda förklaring som tillfredsställer en något. Denna lärare och denna läkare måste ha blivit galna, med katastrofala händelser som följd. Men då måste samhället ingripa direkt och avlägsna sådana personer från deras poster och sätta dem på en institution eller annan lämplig plats.
Men trots protester från elever, kollegor och föräldrar så fortsätter de att gå till arbetet varje dag, som vanligt. De har inte fått minsta straff efter djurskyddslagen. När och var ska i så fall den lagen tillämpas?
Och även om lagen verkligen började tillämpas oftare så räcker inte det. Om vi ska vara realistiska så beror lösningen på problemen till stor del på oss själva. Vår brist på intresse då det gäller att bemöta dessa problem är orsaken till att de fortgår. De händelser jag beskrivit ovan är endast en liten del av vad som sker varje dag.
Låt oss inte nöja oss med att känna oss ledsna och arga!
Låt oss sluta acceptera ursäkter som: "Människor svälter och dör i världen, varför ska vi då bry oss om hundarna?" Detta är den typiska undflyende ursäkten.
Det ena har inget att göra med det andra samtidigt som det ena identifieras med det andra. De som är likgiltiga inför djurens lidande är oftast ännu mer likgiltiga inför människors lidande och allt annat levande runt om oss.