"FÖRLÅT ATT VI EXISTERAR!"

Om de kunde tala så skulle de säga oss det, men det behövs inte, de säger det med sin blick. Har ni någon gång lagt märke till deras blick?
Vi träffar på dem så fort vi stiger ut över tröskeln. Ensamma eller i grupp ser vi dem gå omkring på gatorna och torgen, ofta utanför något café eller taverna, hela tiden tiggandes efter en bit mat, en klunk vatten. Det är de herrelösa hundarna - TA ADESPOTA! De är i alla åldrar och inte alltid blandraser. Vissa är födda på gatan, andra övergivna av sina ägare. En del har fortfarande på sig halsbandet som ägaren inte brydde sig om att ta av. Till och med små valpar som någon tik, med eller utan sin likgiltige ägares vilja, har fött till världen, ingår i de herrelösas gäng.
Många av hundarna har en osund kropp. De flesta är utmärglade, hungriga, många är skadade och försöker på ett "tragi-komiskt" vis balansera sin förstörda kropp på sina smala ben. Jag skriver "tragi-komiskt" därför att jag har sett människor som pekandes och skrattandes har ropat: "Kolla hur den jäkeln går!" De fann denna syn roande. Jag har sett och hört mycket annat - försvinn härifrån, lusiga skithund osv. Många gånger följs detta ropande av stenar, sparkar mm.
De försvarslösa stackarna reagerar på olika sätt. De flesta springer därifrån med svansen nere för att försöka komma ifrån det oprovocerade våldet mot dem från dessa sjuka människor. Andra, kanske mer eller mindre plågade, kanske modigare, backar ett par steg och skäller sin plågoande rätt i ansiktet. Vad säger de honom? Kanske vill de skrämmas, kanske frågar de: "Varför slår du oss? Vi kan också känna smärta."

Och så finns det andra som inte verkar förstå vad som sker. Utan att vika undan ett steg, tittar de förövaren i ögonen och viftar glatt på svansen, som om de tror att det har skett något missförstånd. Det är säkert dessa hundar som någon gång känt en mänsklig hands vänliga smekning, har hört ett snällt ord och en gång haft någon som såg till att de inte var hungriga och törstiga.
En hund glömmer inte vänlighet! Dess vänskap, dess trohet mot människan är egenskaper som är typiska för en hund. Det har sagts och skrivits många gånger - Hunden är människans bästa vän…. Men ändå… nästan alla har vi någon gång sagt eller gjort något som vi senare ångrat, men det är inte det värsta. Det värsta är när vi måste skämmas för någon annan människas handlingar. För en "medmänniskas" ofattbara uppträdande. De händelser som beskrivs nedan har utspelat sig på en gata i ett bostadsområde under kort tid.

• En vän till mig var ute på morgonpromenad med sin hund Nelli och hittade i en soptunna 4 st nyfödda valpar i en kartong. Alla vet att soporna körs iväg och bränns upp. Den person som gjort detta och dömde dessa små liv till att brännas ihjäl levande, kan han eller hon verkligen kallas för människa?
• Fru Kristina, min granne, hittade i en soptunna 3 st nyfödda kattungar i en plastpåse, även dessa dömda att brännas levande.
• En liten hund med halva svansen avhuggen, räddades av en bekant till mig som hörde den gråta och desperat försöka ta sig ur en soptunna.
• En annan person på denna gata band en taggtråd runt halsen på en hemlös hund och band fast tomma konservburkar på den innan han skrattandes sparkade iväg den.
• Grannen till denna person närmade sig en gång tyst en hund som låg i ett hörn och inte störde någon och slängde vinäger eller något liknande i dess ögon. Hunden skrek av smärta och försökte i blindo att ta sig därifrån.