Hej!
En rapport om vad som händer här.
För lite mer än en vecka sedan var jag ute på promenad med mina hundar. Plötsligt dök en hund upp, jagad av en flock andra hundar. Jag kände igen dem från vår gata fast på den andra sidan huvudvägen. Den här stackars hunden, en golden retriever-liknande, ankrade utanför mitt stängsel hela dagen. Jag tänkte att den ger sig väl av till slut, men nästa morgon var den fortfarande kvar. Vid det laget förstod jag att den behövde både mat och vatten, den fick det, och var tacksam.
Nu såg jag att han, för det var en han, var missbildad på så sätt att hans penis hängde fritt mellan det skinn som ska hålla den inne, och testiklarna. Det såg inte klokt ut och jag undrade om han var född sådan eller? Jag gav mat en dag till men sedan började det att regna, att se den stackarn där ute i regnet våt och eländig, han gick inte därifrån, klarade jag inte av. Det finns en hundgård här på tomten och jag tog in honom dit. Den första natten ylade han, men den andra natten gick bättre. Jag har tagit ut honom på rastning tre gånger per dag och han fick äta upp sig. Han var inte så mager. Men vad göra? Jag kan inte ta in en hund till. Jag ringde Natasha (en annan dam som arbetar med att hjälpa djur) och hon kom idag.
Men innan dess var min veterinär här och tittade på hans missbildning. Han sa att det var lätt att operera men skadan hade uppkommit genom att när hunden höll på att para sig med en tik, har någon dragit isär dem med stort våld. Om jag hade denne någon i mina händer vet jag inte vad….Kan man tänka sig en större grymhet mot djur? Jag har tagit reda på att det är vanligt att folk ger sig på hundar på det sättet. För mig var det något nytt trots allt.
I varje fall har Kokie, som jag kallade honom, rest till Aten idag för att opereras och få ett hem så småningom. Han får stanna hos Natasha till dess.
Det upphör inte att förvåna mig hur en del s.k. herrelösa hundar anpassar sig fort till riktiga vanor, jag menar vanor som passar både hunden och människan. Det tog två dagar att lära Kokie att gå med koppel. Till att börja med stretade han och bet i kopplet. Men det verkade som om han till varje pris ville behaga mig och till slut gick han vid min vänstra sida som om han gjort det hela tiden av sitt liv. Han är ca ett år gammal. När jag släppte honom lös vek han inte från min sida. Det var fritt följ utan inlärning. Nu älskade han mig med hela sin hundsjäl och jag är ledsen att jag inte kunde behålla honom. Men tyvärr är det helt omöjligt att ta in en femte hund i familjen. Det är inte första gången, jag borde vara van vid det här laget, men vissa individer rör mig mer än andra, speciellt när hundar är vuxna och liksom förstår att det gäller separation för alltid. Det var Kokie, jag kan bara hoppas att allt går bra…………………………."

Elisabeth berättar även om en "hundmördare" som härjar i Dilesi. Någon slänger in "fålla" alltså köttbitar med gift i, i trädgårdar där det bor hundar. Hundarna är ju ofta ute och det är klart att de äter av köttet. 12 stycken hundar har nu dödats på detta sätt. Och det är inte gathundar denna gång utan familjehundar, några riktigt fina rashundar.