Avsides uppe i bergen låg detta som vi tror är någon sorts fårfarm. På baksidan fanns ett antal får i inhägnader. Hunden på bilden syns knappt, men han sitter kedjad vid en tunna uppe vid porten. På tomten fanns flera hundar fastkedjade på olika ställen helt utan möjlighet att nå varandra eller få kontakt med något alls. Det var ett ödsligt ställe och trafiken förbi är säkert nästan obefintlig, förmodligen en total tristess för hundarna. Inte kan de vakta effektivt heller då de sitter i korta kedjor. Mellan byggnaden och vägen finns en hund men den går inte att se på bilden.
Denna unga hund satt kedjad vid en mur bredvid en av de större genomfartsvägarna från norra till södra kusten. Han sitter nära en bensinstation men inte tillräckligt nära för att ha naturlig kontakt med någon. Inte fanns det något för honom att vakta heller. Skygg men nyfiken, en hund som man verkligen hade velat ta med sig därifrån. Marken och muren inom kedjans räckvidd är alldeles slitna så det råder ingen tvekan om att detta är den plats han lever på.
Detta var den enda hund som inte verkade helt vänligt inställd.
Han lever i utkanten av den lilla pittoreska byn Fodele, El Grecos födelseby, men idyllen är inte för honom! Hans uppgift är att sitta kedjad en bit ifrån några höns i en bur. Vi såg honom i maj också sitta likadant, en äldre hund som inte tycker livet är roligt.

En ung schäfertik som just haft valpar sitter vid en mur fast i en stålvire. Denna hunds ägare bor i den fina villan ovanför muren, men hunden har varken koja eller annat skydd för väder och vind eller mat och vatten. Inget mjukt att ligga på heller ( det har de ALDRIG).
Flera hundar har suttit här tidigare, vi vet att grannar är upprörda över hur hundarna behandlas. Då vi var där och pratade med hunden och satte upp vår skylt kom folk tillskyndande. De talade inte engelska och vi förstod inte vad de tyckte, i alla fall fick de möjlighet att ta del av informationen. Även om vi inget kunde göra för denna hund just nu så är det bra att en dålig hundägare känner att han har blickarna på sig. I längden kan det inte vara roligt, till slut kanske han slutar att hålla hund. Att en tik sitter fastkedjad är heller ingen metod att undvika att det föds valpar, lösa hanhundar finns alltid. Vad som hänt med denna tiks valpar eller exakt hur länge hon suttit fatskedjad vet vi inte men Gundi på Noah's Ark kan berätta mycket tråkiga historier om hur det går då fastkedjade tikar fått valpar.

Då vi körde runt och tittade efter fastkedjade hundar hade vi alltid affischer med oss att sätta upp på lämpliga ställen. Vi önskade många gånger att vi skulle få höra vad folk sa och tänkte då de såg bilderna.
Aileen pryder många stolpar, plank och telefonkiosker nere på Kreta! Inne i telefonkioskerna, under telefonen finns en plats precis lagom stor att tejpa fast den lilla svart-vita A4 bilden. Och den som ringer ser den garanterat!
Buren hade vi alltid med i bilen OM vi skulle råka på något akutfall vi måste ta hand om.



Detta är utsikten från vår terass.
I vägkorsningen nedanför bodde BOY. Den hemlösa hunden som nog haft valpsjuka. I det halvfärdiga husskelettet överst, i mitten bodde Svarten, en av de hundar vi gjorde polisanmälan om. Mer om detta på de följande sidorna.
För oss som älskar hundar var det mycket jobbigt att träffa alla dessa hundindivider utan att kunna hjälpa dem genast. Visst kunde vi ha "rövat bort" eller köpt loss hundar, men vad skulle det ha tjänat till?
Inget djurhem på Kreta hade plats för nya hundar.
Nästa dag, eller vecka, skulle en ny hund sitta i kedjan.
På kvällen på terassen satt vi och drömde om att ha en gård där vi kunde ta hand om alla de hundar vi hittat under dagen, ge dem en värdig tillvaro och kanske en lycklig sista tid. Men ganska snart insåg vi att det är bara drömmar. Efter en dag skulle vår lilla gård vara full och vad skulle hända med hundarna vi hittade nästa dag?

<<<Tillbaka