|
Om hundens betydelse för samhället
1973 gjorde jag den första undersökningen i världen om
hundens sociala betydelse.
Den fick stor uppmärksamhet, nästan alla tidningar skrev om
den, både dagstidningar och veckopress.
SKK gjorde senare två undersökningar med denna undersökning
som grund, via Socialhögskolan i Göteborg, och fick precis samma
resultat.
Det vill säga att hunden är väldigt viktig för hundägaren,
för samhället och för samhällsekonomin.
De människor som svarade var i skilda åldrar och allra störst
betydelse visade hunden sig ha för ungdomar. De var t o m ibland
totalt beroende av sin hund. Övriga hundägare hade något
lägre bindning till hunden, men i princip fanns det inte någon
som inte hade en stark känslomässig bindning till sin hund.
Svältande barn
På 70-talet var det mycket skriverier om hundbajs och svältande
barn.
Jag och min man Uno jobbade mycket aktivt för att höja hundens
status och göra samhället mer hundvänligt. Vi fick pressen
att skriva balanserat om hundbajs och det var
t o m helt tyst om detta i många, många år.
Då för ca 40 år sedan skulle hundmaten skippas så
att svältande barn skulle få mer mat.
Vi konstaterade att kategori tre av födoämnen gick till hundmat,
och att skicka den typen av föda till svältområden nog
inte var varken acceptabelt eller ens tänkbart. Dög bara till
hundmat.
Likaså passade vi på att titta på hur alkohol tillverkades.
Mer än hälften av högsta klassens spannmål och potatis
gick och går till sprittillverkning över hela världen,
då handlade det absolut inte om någon svält längre
utan om helt andra behov. Jag konstaterade att en hund nog trots allt
var bättre för samhället långsiktigt än en flaska
whiskey. Har ännu inte blivit motsagd.
Att kunna knyta an
Varför har vi då hund? En sorts längtan, som jag idag
tror beror på behov av anknytning. De flesta av oss får lite
knuffar av livet när vi växer upp och får skador i det
som kallas "anknytning". Jag tror att många söker
sig till djur för att de läker sådana skador. Det finns
två amerikanska undersökningar som jag känner till som
antyder detta. Särskilt stor betydelse har hunden för barn med
tydliga och svårare trauman. Ingenting verkar kunna ersätta
den anknytningen hunden kan ge.
Om det är som jag tror så har hundar gjort detta för människor
i tusentals år.
Den samhällsekonomiska betydelsen av att ha många friska och
produktiva människor igång är enorm. Hundar skapar också
tydliga arbetstillfällen och drar därmed in pengar till samhället
på det sättet också och det är helt mätbart.
Hunden ger när den kommit till sin familj också ännu mer.
Motion, vänner, sysselsättning, gemenskap och andra upplevelser.
Som hundägare kan du stå och hänga i princip var som helst
och verka normal.
Motverkar stress
Hunden ger också egenkontroll. Den starka upplevelsen av sammanbrott
och personligt misslyckande som en hundägare kan uppleva när
hunden inte "fungerar" är en signal om hur viktig kontrollen
på tillvaron är för en människa. Stress skapas av
bristande kontroll och hund och träning kan vara ett sätt att
försöka upprätthålla någon sorts kontroll på
livet. Därmed inte sagt att det är lätt.
Men resan till lösning kan också vara personligt utvecklande
och den möjligheten erbjuder hunden också utan krånglig
dialog och andra krav som kan finnas i en mänsklig relation.
Hunden är den viktigaste fritidssysselsättningen för den
vuxna kvinnan i Sverige. Hur mycket hänsyn tar politikerna till det?
I princip ingen alls. Jämför med hästar som också
har låg status. Kvinnliga hästägare betalar med skattade
pengar 525 miljoner i moms varje år - lågt beräknat och
då bara på stallkostnader. Hästnäringen är
den ekonomiskt största omsatta verksamheten i min hemkommun. Men
ingen pratar om det någonstans.
Låg status
Låg status, lågt intresse, man fokuserar helst på enkla
förbudsåtgärder när det gäller hundar. Bråka
med era kommuner, fråga efter plats och möjligheter. Ni skattebetalare,
kräv kunskapsbeslut - inte tyckanden.
De finns undersökningar som tyder på att hundägare lever
länge och är friskare, klart är att de flesta i alla fall
får en hel del motion och det är livsviktigt.
Hundägare får kroppskontakt, tröst, samtalspartner, stöd,
är inte ensam, får trygghet och känner sig behövd.
Hunden binder samman en familj och mjukar upp samvaron mestadels. De poliser
vi pratade med sa att det viktigaste med deras hund var sällskapet.
Hunden skapar också kunskap om sorg och förluster och ökar
medvetenheten om sårbarhet, ansvar och glädjen i det som också
är svårt.
Mitt hundliv
Jag började jaga hundar när jag kunde förflytta mig och
hämtade hundar från koppel och rastgårdar på Österlen
där vi bodde, och jag var 4 år då. Livet fortsatte med
hundrastning i Kristianstad pekinesern Petter och i Malmö, bodde
vid Limhamnsfältet på Ribersborg och tillbaka i Stockholm (Stocksund)
fick jag en egen hund. En vorsteh för att den var så lätt
att hantera och så vacker till de fyra barnens bruna ögon.
Jag blev fast för rasen och nu har det varit så i 48 år.
Hundarna har följt mig och gjort mitt liv rikare på både
in - och utsida. Jag ser en känslomässigt rik varelse som kan
stimulera och skapa entusiasm för livet om och om igen. Min syn på
hunden har givetvis förändrats under livets gång och idag
tycker jag att jag här vid mina fötter har tre väldigt
goda vänner och arbetskamrater. Tack till er och era företrädare
och två katter och två hästar också.
/Ingrid Lingmark
|
