Ingen hund är den andra lik, varje hund är en individ, påverkad av både sitt genetiska ursprung och hur den hanterats i sin miljö. Många hundar har flera goda, socialt godtagbara beteenden som får dem att verka okomplicerade.
Precis som hos människor handlar mycket om att hundens personlighet bestämmer till en del hur hunden kommer att hantera svårigheter såväl som glädje. En till sin person glad, utåtriktad hund med viss kämpaglöd har en bättre utrustning generellt för att hantera trauman som t. ex. skrämsel och ensamhet.
Det är vi människor som är hundens resurs, och det är många gånger vår förmåga att förstå hunden och därigenom kunna tillgodose hundens behov, som avgör hur hundens vidare utveckling blir.
Det som är svårast att bemöta hos en hund är aggressivt beteende. Alla uttryck från en hund är kommunikation, en hund som morrar, nafsar i luften eller t.o.m. bits försöker berätta något. Det är vår uppgift att lyssna. Fast vi är många gånger bättre på att sätta etiketter på hunden - arg, snäll, glad - typ.
En hund som morrar beter sig ofta i våra ögon "aggressivt". En hund som morrar är osäker och otrygg, hunden försöker berätta att den inte känner sig väl till mods, och att den inte vet om du är snäll eller farlig.
Om någon känner sig rädd eller osäker ska vi då "säga till" - korrigera eller ska vi visa förståelse? Om man är hund och mår bra och har det bra och stöter på en hund som morrar och t.o.m. gör utfall med nafsningar, då tittar man bort om man är hund, stannar upp, tittar bort och böjer sig bort. Ingen väl hanterad frisk hund svarar emot en annan hund som visar sin osäkerhet.
Det är bara människor som visar aggressivt beteende tillbaka, tar tag, skäller och fyar, ska göra upp och sätta hunden på plats. En hund med förmåga att försvara sig kommer med stor sannolikhet att göra det, försvara sig och denna arga människa inser då direkt att tillsägelsen/korrigeringen verkligen behövdes.
Att förstå hur känslorna hos en hund visas, är att kunna läsa av sin hund och förstå den. Det är den förmågan som i bästa fall kan komma sig av erfarenhet hos människan och det är den förmågan som erbjuder möjlighet att "lyckas" med sin hund, att få hunden att fungera i samhället på alla sätt.
Att verkligen förstå att hunden är rädd när den låter som om din död är nära, och visar så många tänder som går att uppvisa. Att då istället för "fy" kasta till hunden en godis - avledning och känsloförändring - och belöna hunden när den tystnar, tar godiset och till slut, istället för att morra, tittar upp och efter mer godis. Då har du avlett hunden från sin osäkerhetslåsning och fått hunden att samspela med dig.
Att avbryta hundens negativa låsning och få hunden att fokusera på någonting annat hjälper hunden att bli tryggare och mindre vaktig. Det är alltid förlusterna som skapar osäkerhet, att ha mycket och att känna sig omtyckt blir man inte otrygg eller morrig av.
En hund som morrar kan ha ont, kan ha blivit slagen, kan ha blivit fråntagen mat och leksaker ofta eller ha vuxit upp med många syskon och fått kämpa om maten. Finns många förklaringar, det viktigaste är att förstå att det finns en orsak och att hunden enbart försöker informera dig om att allt inte är ok.
Var då en tolerant, trygg, klok människa och förstå det och handla därefter.

/ Ingrid Lingmark