|
KATTEN LUCY, 3 ÅR, OCH DEN LILLA VALPEN |
| Hejsan! Här är min lilla historia om min katt Lucys introduktion till en ny liten valp. Lucy min katt har haft en stor hundskräck sedan hon var kattunge och hon har attackerat hundar utomhus, storleken på hunden har inte spelat någon roll utan katten har hoppat på labradorer och alla möjliga sorters hundar på ett livsfarligt sätt. Det går inte att få henne att sluta eftersom hon byggt om en mycket stor FOBI för hundar, på samma sätt som en människa kan ha det för spindlar. Så jag var väldigt orolig när jag skulle presentera valpen för första gången. Valpen är en liten teacup chihuahua och ca 5 gånger så liten som katten, därför är han ett perfekt byte för min katt. Jag började med att sätta mig på huk med valpen i mitt knä, dold bakom mina händer. Sedan så började jag prata med min katt Lucy "titta här Lucy", vad är det här? Jag öppnade lite försiktigt en lucka med mina händer så att Lucy försiktigt kunde skymta fram valpen. Lucy gick fram och kollade ca 1 sekund, sedan så växte hennes pupiller och hon fräste samtidigt som hon slog till valpen med tassen med klorna ut. Som tur är skyddade min hand ganska mycket så valpen skrek bara till. Inte en så värst bra inledning på en relation. Men jag började vakta valpen väldigt noga så fort katten var där. Min katt var svartsjuk på valpens alla leksaker och hundben som hon ansåg var ett värdefulla. Och därför så gav jag alla leksaker till henne för att visa generositet från valpens sida! I början ville hon gärna på ett förnedrande sätt äta valpens mat, men efter att jag sagt till 2 gånger så började hon förstå att det var elakt att äta hans mat, att han var liten och behövde den! Jag placerade deras matplatser långt från varandra i olika rum! Jag har även tagit ut dem båda att springa fritt för att de ska vara på neutral mark tillsammans. Man kan vara rädd att chansen att katten attackerar hunden är större utomhus, eftersom hon får mer jaktinstinkter då. Men så är det inte om djuren fungerar på ett emotionellt riktigt sätt. Utomhus blir de båda gladare och mer naturliga som individer, så fungerar de bra i grunden så kommer de öppna sig mer för möjligheter utomhus, bara de inte träffas första gången utan att veta reglerna eller så, var tydlig med vad de får och inte får göra INNAN de är utomhus tillsammans! Nu har de busat med varandra med hjälp av mig, jag har alltid lekt mycket med min katt och jag fortsatte med det nu när valpen var med, och då lekte vi alla 3 ganska snart på ett bra sätt som vänner vilket alla gillade:-)! Jag brukar ofta ge valpen och katten mat samtidigt för att inte svartsjuka ska uppstå, för svartsjuka är det som får relationen att inte fungera mellan dom. Nu när det gått en vecka så fungerar det mycket bra, fortfarande är det en viss fråga om makt mellan de båda, vem som är starkast, men det sker på ett rättvist och bra sätt, inte hotfullt. Såklart valpen är rädd för min katt. Men igår hade jag t.ex. ätit en tonfiskmacka så det hade blivit tonfisk över på fatet, så jag ställde ner det till hunden, men då kom katten fram som älskar tonfisk och valpen visade mycket stor respekt och gick iväg direkt, Katten började äta, men hon åt inte ens hälften, för då såg jag hennes dåliga samvete i ögonen och hon backade undan så valpen skulle få lite också. Hon vet att den är mycket liten och behöver sin näring! Hon vill hans bästa, även om hon är ledsen att han tagit stora delar av hennes revir. Känsliga ställen som jag inte låter hunden vara på är min katts sovställe, vid hennes mat och i hennes låda. I början höll jag även hennes älsklingsleksaker gömda för valpen så hon inte såg sina älskade byten gå till spillror i en annan varelses mun. Vid de tillfällen då hon skrämt valpen för mycket så har jag blivit MYCKET arg och besviken, vid ett tillfälle så tog jag upp valpen, och sa väldigt anklagande "LUCY KOLLA HÄR VAD DU GJORT… han är ju alldeles livrädd för dig ju, ser du hur han mår???" I hennes ögon såg jag förvåning och ånger, hon vill honom inte illa egentligen men hennes hundskräck gör henne blind för verkligheten. Men som sagt, jag behandlar dessa två exakt som syskon och jag vill att de ska uppskatta varandra och än så länge har det bara känt varandra i en vecka, men det är ändå stora framsteg. Nu brukar de nosa på varandra och hunden vågar jaga katten lite på ett busigt sätt utan att katten bryr sig. Så min största utmaning är att ge lilla valpen MASSOR med självförtroende så han inte låter sig bli nedtryckt av katten som gillar att gömma sig o hoppa fram! Och mina andra utmaning är att få dom att förstå hur de båda leker eftersom att katter leker mysitiskt och de gillar att gömma sig o hoppa fram, medan hundar gillar att jagas och bitas! Jag hoppas verkligen att de kommer att gå bra! /Liss |
| <<<Tillbaka |
|
|