Är det sant att blandrashundar i första generation är friskare än föräldrarna, men att efterkommande generationer blir sjukare och sämre? Detta påstående upprepas ofta även av hundkunniga människor, senast i "Fråga hund", i radio Stockholm.
Jag bestämde mig för att ta reda på sanningen och frågade därför Per-Erik Sundgren, agronomie doktor i husdjursgenetik, med lång erfarenhet av forskning och utbildning inom tillämpad genetik och avel.

Svaret:

Hej,
Då får Du nog leta. Det finns inga sådana belägg. Det är för det första rätt att man ofta får s.k. korsningsvitalitet vid korsning av två rena raser. Med korsningsvitalitet menar man att avkomman har högre vitalitet och livskraft och är friare från ärftliga fel än någon av föräldraraserna. Orsaken till korsningsvitaliteten är helt enkelt att avel inom rena raser alltid leder till viss inavel och därmed dubblering också av en del skadliga gener. Sådana finns i alla djurstammar. Men sannolikheten för att två obesläktade raser skulle ha genskador på exakt samma gener är rätt liten. När man då korsar rena raser så kommer normalt varje genpar att innehålla minst en normalt fungerande gen. Därmed försvinner, i första korsningsgenerationen, risken för ärftliga skador som orsakas av recessiva gener, som vanligen är de som ställer till problem i avel inom rena raser som en följd av inaveln.

Om man nu i nästa generation korsar två avkommor ur den första korsningsgenerationen med varandra så inträffar det att man får en större ärftlig variation än i någon av de ursprungliga föräldraraserna. Avkomman hämtar ju i det fallet slumpvis sina gener från båda sidor och då uppstår det helt nya ärftliga kombinationer. Avkomman kan därför komma att visa oväntade ärftliga kombinationer. Det finns också en risk för att en del avkommor drabbas av defekter som tidigare bara fanns i vardera av de rena raserna för sig. Till det kommer att om de ursprungliga rena raserna är mycket olika i typ eller storlek så kan man i 2:a generationens korsningar få egenskapskombinationer som är rätt obalanserade.

Av sådana skäl tillämpar man inom ekonomisk husdjursavel vanligen korsningsprogram där den första generationens avkomma korsas tillbaka till en av de ursprungliga rena raserna. Risken för att den avkomman skall bli sämre än den föräldraras den återkorsas till är mycket liten. Tvärtom kommer en del av korsningsvitaliteten att finnas kvar också i generation 2 i sådana korsningar. En annan rätt vanlig variant, framför allt inom växtförädling, är att man utgår från 4 olika "linjer" som korsas parvis. Sedan korsar man i sin tur avkomman efter de första båda paren med varandra för att framställa bruksplantor. Det är på det viset man tillverkar bland annat majs. Men man går där lite längre än man kan göra med djur. Man inavlar medvetet de fyra första "linjerna" för att så långt möjligt rensa dem från skadliga eller tillväxtnedsättande gener. Det gör visserligen att många plantor inte blir livsdugliga, men det spelar liten roll. Plantor som misslyckas kan man slänga på komposten. Den typ av avel kan inte av djurskyddsskäl användas för husdjur. Det skulle innebära ett orimligt antal sjuka och defekta individer som drabbas av onödigt lidande. Dessutom är enskilda djur alltid oerhört mycket dyrare än enskilda växtplantor så kostnaden skulle bli orimlig.

Det är en myt att defekt- och sjukdomsanlag skulle ansamlas av sig själva om man fortsätter korsning i flera generationer. Skadliga anlag är alltid självrensande i populationer som står under naturligt urval. Det som händer är således bara att man får ett mycket oförutsägbart och varierande resultat. Rasavelns egentliga fördel över korsningsavel är just att man bara genom avel i raser med rimlig säkerhet kan förutsäga hur avkomman kommer att se ut, vilken storlek och andra egenskaper den kommer att få. Den förutsägbarheten är egentligen det enda, men tillräckliga, skälet för rasavel och den grund på vilken alla kennelklubbar bygger sin verksamhet. Problemet med rasavel är att uppfödare av hundar och andra djur inte kunnat låta bli långtgående inavel, något som är skadligt för alla djur.
Det kommer att program om den saken på TV i morgon kväll kl. 20:00.

Med vänliga hälsningar / Per-Erik