Rapport från Kreta - Maj 2001

Har nyligen kommit hem från Kreta och Noah´s Arch. Vi som var där var jag, Sabina ordf., Carina kassör, Susanne aktiv och Nicole numera aktiv(!).

Det är andra året i rad som jag varit där och det var lika omtumlande i år som förra året. Att beskriva hur det känns att gå in till 500 - 600 hundar går helt enkelt inte - det måste upplevas. Majoriteten av hundarna är mycket kärlekstörstande och kommer stormande emot en (inte alla på en gång förstås eftersom de går i olika hägn). Alla vill bli klappade och sedda. Det är nog det svåraste med att vara där inne - ge alla uppmärksamhet, tala om att man ser dem, att de finns.

I år var det samtidigt som oss ett flertal veterinärer från Tyskland och Schweiz där. De arbetar mycket hårt nu för att få N.A. att fungera bättre genom att de kontrollerar alla hundarna, märker upp dem i vilket hägn de går och efter behov vaccinerar, kastrerar, behandlar eller avlivar hundarna.

Silke, som ju är den person som startade N.A.., är inte där särskilt ofta utan sköter infocentret i centrala Chania. I stället är det Gundi som får det att flyta uppe på N.A.. Tyvärr har hon alldeles för mycket att göra: hämta mat varje dag (rester från passagerarbåtar), köra till infocentret varje dag, köra hundar till veterinären vid akuta skador, se till de hundar som är i mest behov utav vård, köra (placerade) hundar till flygplatsen etc. så hon hinner inte det hon egentligen ska göra som tex att vaccinera eller gå runt varje dag i hägnen och kolla alla hundar. Man kan ju tycka att det är en prioriteringsfråga men det är alltid lättare att lösa andras problem och Silke är en kvinna med mycket bestämda åsikter……

I vilket fall som helst så är veterinärernas hjälp nu mycket välkommen. Jag och Nicole fick förmånen att hjälpa dem en dag med att gå runt i hägnen och kolla/behandla hundarna och en dag satte vi på antifästing-medel. I de fall där det är möjligt opereras hundarna eller behandlas på annat sätt. Då det inte går avlivas hundarna och trots att det är så många känns det ändå tufft att det ska behövas.
De avlivade även de hundar som terroriserade de andra eller var för gamla, veka för att kunna hävda sig.Det är ett beslut som jag förstår att många reagerar på men betänk detta: en hund som inte har något annat för sig på dagarna än att se till att de andra inte kan förflytta sig eller drar med sig ett helt gäng mot en ensam hund mår inte särkilt bra av miljön. Chansen att en sådan hund blir placerad är också mycket liten. Detsamma gäller för de hundar som bara sitter och trycker i ett hörn, de klarar inte av den miljö de befinner sig i. Då är det barmhärtigare att de får sluta sina dagar.

Fortfarande inte övertygad?? - Hjälp oss då i vår kamp att dessa hundar inte ska födas till ett hårt liv på gatan för att sedan avsluta sina dagar på ett djurhem utan ett att någonsin fått känna tillhörighet till en egen familj.
Hjälpen som framförallt behövs är pengar, pengar och åter pengar. I år är det katastrofalt mycket fästingar. Utan att överdriva kan jag berätta att de sitter i kolonier på ca 20 fästingar/ställe!!
På vissa hundar kan man knappt känna huden för det är så fullt med fästingar. Vi behöver alltså pengar till antifästingmedel, Frontline (som ju även håller borta den övriga ohyran).
Annan hjälp som behövs är din aktiva hjälp med att sprida information om oss och vad vi vill.
Texter, berättelser, bilder etc är också mycket välkomna. Har du egna förslag så var inte rädd för att kontakta oss.

Åter till N.A. vill jag gärna framföra Gundis stora tack för de pengar som var skänkta. Att människor skänker pengar till djur i ett annat land gör henne mycket glad och rörd. Hon undrade om hon kunde få använda pengarna till att köpa rabiesvaccin och Frontline, vilket vi tyckte ska gå bra. Utan rabiesvaccin kan vi inte ta hundar till Sverige och eftersom fästingarna sprider sjukdomar så känns det som en vettig sak att köpa. Matläget är fortfarande dåligt men de tyska veterinärerna hade med sig torrfoder i stora tunnor så för stunden är det något bättre. Om någon som skänkt pengar motsäger sig detta så hör av dig till oss så skänker vi din summa till mat specifikt.

Vi har valt ut ett antal hundar för placering så håll utkik för så fort fotografierna har kommit så kommer vi presentera dem på hemsidan. Då kommer också lite andra bilder från N.A. som illustrerar en del av det jag skrivit om.

Med vänliga och inför framtiden förhoppningsfulla hälsningar,
Sabina

© 2000,2001 CHANS - Charity for Animals Society