Åter till arbetet på djurhemmet!
Förutom Gundi som är den som har ansvaret och håller i allting är det tre anställda arbetare nu, alla ursprungligen från Georgien:
Carlos, som sköter allt praktiskt arbete med transporter, reparationer, hundar, ja allt möjligt.
Eterie, Carlos fru som mest hjälper Gundi på kliniken med vård av sjuka och nykastrerade hundar och katter.
Leonida, en äldre man som jobbar med själva skötseln av hundarna på sheltret. Matning, renhållning och inte minst håller ordning och hindrar slagsmål.
Dessa tre har jobbat några år nu och fungerar bra med hundarna.

Leonida håller ordning i hundflocken innanför grinden till sheltret.

Veterinärkliniken.
Man har hyrt en klinik vars innehavare jobbar utomlands ett år.
Det är alltså också en tillfällig lösning. Här utförs alla kastreringar och annan vård av hundar och katter.
I maj var det två veterinärer som jobbade som volontärer där. Den veterinär vi träffade som kom från Nya Zeeland, var dock lite besviken över arbetsuppgifterna. Det är lite känsligt vad dessa gratisarbetande veterinärer gör. De lokala veterinärerna vill ju ha kvar sitt levebröd, så de volontära får mest göra kastreringar även om de ser en del annat som de anser skulle behövas.

En halvvuxen valp har kommit in full med sår. Han får återhämta sig på kliniken innan han placeras bland de andra hundarna på sheltret.

Nykomlingar på djurhemmet.
Som vanligt är risken stor för nyanlända hundar att smittas av framför allt parvo. Så många hundar lever på en liten yta och de allra flesta är inte vaccinerade mot något sen tidigare.
Särskilt valpar är svårt utsatta. Vi såg ett antal små söta valpar som nog inte skulle klara sig. Utmärglade och orkeslösa gick de i hägnet. Det känns tråkigt. Men man får inte glömma vad alternativet var. De flesta småvalpar hittas utslängda och övergivna, ofta i dåligt skick. I en kartong på en parkeringsplats i Chania hittades den senaste kullen. De var så rädda att Gundi fick ägna dagar år att försöka bygga upp deras förtroende för människor, genom att lägga ut mat gång på gång. Hade de inte tagits om hand skulle de med all säkerhet gå ett tragiskt öde till mötes. På djurhemmet får de i alla fall en CHANS att klara sig. De flesta gör det nog, några gör det inte.
Även för äldre hundar som lämnas in är det viktigt att snabbt vaccineras. Helst ska de inte in på djurhemmet förrän en tid efter vaccination. Det gäller för framför allt Silke som är inne på informationskontoret där de flesta hundar lämnas in, att försöka övertala den som lämnar in att behålla hunden i alla fall en vecka. Det är inte alltid så lätt….men för hunden kan det betyda skillnaden mellan liv och död.

Silke vaccinerar en valp som en man försöker lämna in. Hon lyckas efter mycket tjat förmå honom att ha kvar hunden en vecka så vaccinen hinner verka, innan hunden hamnar på sheltret.

Dessa valpar bor i huset på sheltret. De har kommit över den mest kritiska tiden och bör klara sig genom sin vistelse där. Förhoppningsvis är de i Tyskland då detta skrivs.

• En hund måste vänta mer än fyra månader för att komma hit.
• Till Tyskland, som tar de flesta hundarna från Noah's Ark, kan hunden åka ganska snart.
• Platsbrist på sheltret och ständig tillströmning av nykomlingar.
• Extra stor risk för parasitangrepp nu under sommaren då fästingar mm härjar som värst.

Detta gjorde att vi inte tyckte det var juste att hålla kvar hundar på Kreta bara för att just vi skulle få dem. För hundarnas skull är det bättre att få ett hem i Tyskland även om det är tråkigt för oss, men hundarna kommer ju alltid i första hand.

Dessa eländiga småkryp!!!
En av de absolut största farorna för hundarna på djurhemmet, och på Kreta över huvud taget, är fästingar och parasiter. Det nuvarande djurhemmet ligger ganska lummigt i lövskog och det känns som om det är mycket fästingar i området. Det skulle inte kännas bra om hundar vi hållit kvar på Kreta skulle insjukna av den anledningen.
Så tyvärr, vi valde att inte reservera några hundar för Sverige.
Som vi redan berättat i rapporterna till medlemmar och gåvogivare valde vi att, efter Gundis önskemål, lägga större delen av insamlade pengar på inköp av Frontline för att skydda hundarna mot fästingar och ohyra. För tillfället finns gott om mat till hundarna. Vi skulle gärna se att hundarna preparerades mot ohyra mycket oftare än vad som nu görs. Men som vanligt är det lätt att sitta i Sverige och önska. Där nere rullar allt på utan avbrott och utan rinnande vatten ens är det inte lätt att leva upp till de ambitioner som finns.