Varför hjälpa djur då det finns människor som lider?

Att hjälpa djur hindrar inte att man samtidigt hjälper människor, kanske genom en annan förening. Det finns inget som säger att man måste välja. Tvärtom så är det snarare så att många av dem som väljer att hjälpa djur har en förmåga att visa empati. Den förmågan gäller oftast oavsett vem det är som drabbas. Däremot måste var och en själv få välja vem han/hon ska lägga sin tid och kraft åt att hjälpa. Många människor mår också dåligt av att se djur lida. Att djur får det bättre innebär inte att människor får det sämre. Är det då inte lite tokigt att den som engagerar sig i något överhuvudtaget får kritik, medan den som inte gör något alls slipper ifrån kommentarer?

Varför hjälpa djur utomlands då det finns problem i Sverige?

Vi tycker inte att solidariteten ska stanna vid gränsen, varken då det gäller människor eller djur. Att hjälpa utomlands hindrar inte att man samtidigt hjälper i Sverige. Åter igen finns det inget som tvingar oss att välja bort något. De som vill begränsa hjälpen borde fundera på var i så fall gränsen går för ett engagemang? Får man hjälpa någon i en annan stad? Får man hjälpa någon okänd på gatan så länge grannen mår dåligt? Det internationella djurskyddsengagemanget är också bra genom att det även skapar kontakter och större förståelse för andras villkor.

Tar inte de utländska hundarna hem som annars svenska hundar skulle fått?

Många hundar som finns för omplacering, t ex på Hundstallet, är stora hanhundar i besvärlig ålder och som ofta fått felaktig uppfostran. Om man inte är van att ta hand om sådana hundar kan det vara svårt att klara av dem. Många av de familjer som "adopterar" har därför länge försökt att hitta en lämplig svensk omplaceringshund utan att lyckas. Andra som "adopterar" en hund gör det enbart för att hjälpa just den, och skulle annars inte ha skaffat någon hund.

Plågas inte hundarna av resan till Sverige?

Visst kan resan hit vara jobbig (det gäller ju för oss människor också). Därför är det viktigt att man noga väljer ut de hundar som får chansen att komma. Noga med att bara välja ut de som psykisk klarar den hantering av dem som är nödvändig. Hundarna får lugnande medel före flygresan och vi reser alltid med det plan som hundarna färdas med. Att flyga hundar är ett vanligt sätt att skicka t.ex. dem som ska utom-lands på semester eller utställning. Den stress som hittehundarna utsätts för är densamma som en renrasig hund från en kennel är med om. Det är inte ursprunget som avgör hur hunden klarar resan utan psyket.

Plågas inte hunden av att sitta i karantänen?

Sedan Sverige gick med i EU är karantänstvånget avskaffat inom EU. Istället krävs vaccinationer, avmaskning och blodtest.

Kan inte hundarna ta med hemska sjukdomar till Sverige?

Hundar som kommer till Sverige via CHANS genomgår flera medicinska tester innan de får komma. Våra krav är mycket strängare än de krav jordbruksverket har och deras regler är skapade just för att skydda människor mot smitta. Om en enstaka hund är sjuk är det sorgligt, men i stort sett alltid ett problem endast för den hunden. Vi har inte lyckats få fram något fall där en importerad hittehund spridit någon farlig sjukdom, varken till hundar eller människor.
100% garantier kan tyvärr aldrig ges då det gäller levande varelser. Har du tänkt på att även rashundar från kennlar utomlands och svenska hundar på semester/tävling utomlands riskerar att bli sjuka? En stamtavla skyddar tyvärr inte mot parasiter och smitta.

Kan försäkringspremierna höjas för att hundarna är sjuka?

Det finns inga belägg för det idag. Däremot gäller inte försäkringen för en sjukdom eller skada som hunden har då försäkringen tecknas. Hos AGRIA gäller samma regler för alla hundar, även rashundar som importeras.

Har inte hundarna det bättre där de är? Ett fritt liv?

Detta med det lyckliga fria gatulivet är en myt som fortfarande lever kvar. Kanske vill vi inte se verkligheten heller - för våra samvetens bästa. Alla vi som har besökt djurhem i Medelhavsländerna vet att det inte är någon idyll att leva herrelös. Hundarna är helt utlämnade och blir ofta plågade och skadade på olika sett. En hund som lever "fri" får heller ingen vård vid sjukdom och skador. Tikarna slits ut av ständiga valpkullar som även de går ett tragiskt liv till mötes. Tror du att din egen hund skulle bli lyckligare om du övergav den på gatan? Jämför även med vårt problem i Sverige med sommarkatter. Det finns nog ingen som försvarar det.

Har inte hundarna ägare fast de springer lösa ute?

Självklart finns det sådana hundar också. De hundarna är oftast välkända i området där de bor, även av djurhemmen. Djurhemmen är dessutom oftast så överfulla att någon "jakt" på gatorna efter nya hemlösa hundar inte förekommer. Hundarna kommer oftast till djurhemmen från människor som tröttnat på sin vän eller så plockas hundar upp som är i stort behov av hjälp, t ex trafikskadade eller skjutna. På alla de djurhem som vi arbetar med finns självklart möjligheten att söka efter och få tillbaka sin hund. Det är mycket sällan det sker. Vi vill nog gärna tro att ett kärleksfullt hem finns runt hörnet, men så är det tyvärr sällan. En låda med valpar som ställs på en parkerings-plats t ex brukar inte ha någon ägare som söker få dem tillbaka....... Eftersom hundarna måste vänta minst 120 dagar (för okänd hund 6 månader) innan det kan bli aktuellt att komma till Sverige, finns det gott om tid för eventuella ägare att finna sin hund om den skulle hamna på ett djurhem. Jämför med hur det fungerar på svenska hundstall.

Stressas inte hundarna vid hantering av dem?

Man får inte glömma bort att de hundar som tas hit inte är vilda hundar, utan hundar som har vuxit upp hemlösa bland människor. Bara för att de behandlas illa av vissa människor så har de flesta av dem ändå inte förlorat tilltron till de personer som behandlar dem väl. Det som många gånger skiljer de hundar som behandlas illa i Sydeuropa, mot de som far illa i Sverige, är att de förstnämnda har fått en konsekvent dålig behandling. De har tidigt fått lära sig vilka människor som slår och sparkar och vilka som eventuellt matar och klappar. Det gör att deras tillit till människosläktet oftast inte är helt borta. Många hundar i Sverige far däremot illa på grund av att de inte vet när de ska passa sig. Ena gången slår handen, nästa gång klappar den. Det är en oerhörd stress och det gör hunden mycket osäker på hur den ska bete sig för att göra rätt.
Anledningen till att vi kan ta hit hundar och placera dem i familjer är just det faktum att de vet skillnad på folk och folk samt att de inte blir stressade av hantering av människor som de litar på. Hundar är sociala djur och de flesta av dem vi stöter på vet inte hur de ska göra för att på bästa sätt få lite uppmärksamhet. Det har säkert många av dem som själva rest utomlands också märkt. Självklart finns det undantag från detta, men de hundarna kommer inte ifråga för "adoptioner".

Är det inte hemskt jobbigt och plågsamt för hunden att byta miljö?

Hunden och råttan påstås vara de djur som bäst kan anpassa sig till alla tänkbara miljöer. Visst kan det ta tid att vänja sig vid vissa saker i Sverige, men det är knappast en större omställning än att flytta från landet och in till stan i samma land. Den som "adopterar" måste ha tålamod och ge hunden tid. Har man inte intresset är det nog inte aktuellt att "adoptera". Hunden flyttar också till något bättre. Till kärlek och god omvårdnad! Det anpassar den sig gärna till.