HUNDEN VID POZNAN
- EN SNABB HJÄLPINSATS -

3/3-08

BAKGRUND.
Lena Eriksson från Falun var i Polen på tjänsteresa 10-15/2 2008. Hon besökte Gdansk, Bialystok och Poznan. På vägen från Poznan till Gdansk stannade sällskapet vid ett matställe i en liten ort, Bugaj. Utanför matstället satt två hundar kedjade. Först var det roligt att se hundarna, Lena saknade sin egen schäfer, så hon gick fram till dem.
Den yngre svarta hunden verkade glad och viftade på svansen. Men den gamla, stora, st Bernhardsliknande hunden verkade inte alls glad. Lena upptäckte snart att hans ena bakben var skadat, kanske brutet och han hade uppenbarligen ont. Han var i mycket dåligt skick, vanvårdad och smutsig. Han kunde knappt gå utan låg bara ner. Det kändes som om hunden vädjade om hjälp och Lena blev mycket upprörd och kunde inte glömma hunden, trots att hon var tvungen att åka vidare.
Hon lovade honom ändå att göra vad hon kunde för att hjälpa.
ARBETET SÄTTER IGÅNG.
När Lena kom hem till Sverige hittade hon EMIR och CHANS på internet och kontaktade båda. Då hon väl kommit i kontakt med Hanna Michnik, som bor i Sverige, men kommer från Polen, gick allt fort. Hanna ringde Krystyna på EMIR, (hon talar bara polska) och förklarade situationen. Eftersom det fanns en exakt beskrivning av var hundarna fanns så borde det gå att hitta dem.
Krystyna pratar med volontärer och folk åker dit i dagsljus och tar bilder, en gammal vanskött hund, tyvärr inget ovanligt på landsbygden i Polen. Men helt klart måste man försöka göra något. Det är 30 mil från EMIR och Krystyna så hon kan inte åka dit själv utan får utnyttja sina kontakter i Poznan. Risken är, om man inte lyckas omhänderta hunden, att ägaren helt enkelt blir arg och slår ihjäl dem båda. Sorgligt men en uppenbar risk.
OMHÄNDERTAGANDET
Krystyna smsar 29/2 kl. 15: Omhändertagandet klart, hundarna är på väg till det privata hundhemmet som samarbetar med EMIR.

Alla drar en suck av lättnad!
Hanna ringer till Malgorzata (Gosia), den volontär som ansvarat för omhändertagandet och sett till att det blivit av. Hon berättar:

"Hon åkte till matstället med en veterinär, en djurskyddsinspektör och 2 poliser - en kvinnlig och en manlig. Poliserna var lite buttra i början, men när de fick se hunden - ändrade de inställning.
Hunden var i förfärligt skick, som väntat - mager, hade svårt att stödja på bakbenen, metallkedjan runt halsen hade vuxit in i kroppen.
Veterinären var tvungen att ge honom lugnande för att kunna såga bort kedjan (de hade inga riktiga verktyg utan fick nöja sig med en större fil).

Gosia gick in i matstället - ägaren var inte där, kvinnan som jobbar på matstället ringde upp ägaren. Första frågan som Gosia ställde var om hundarnas papper. I och med att han inte hade några papper på plats (enligt lagen skall pappren alltid vara med hunden) var det lätt att omhänderta båda hundarna. Krystyna kommer att polisanmäla det hela.

Det var inga problem att sätta hundarna i bilen - Vovvan (den store) var lite omtöcknad av lugnande medlet, men han vaknade under resan. När de kom fram fick båda hundar mat - Vovvan kastade sig över maten, han var fruktansvärt hungrig.
Gosia sade att han tittade på henne med stor tacksamhet......

Hundarna kommer att bo i ett litet shelter, där Gosia hjälper till. Den lille är i bra skick, man skall försöka hitta hem till honom. Vovvan kommer att veterinärundersökas ordentligt, han har mycket ont, de får kolla vad som är orsaken (veterinären bedömde honom som mycket gammal, ca 15 år, men han har tydligen fina tänder, så vi får se vad nästa veterinär säger)."
<<<Tillbaka

Nästa sida>>>