Igår var inte så kul.
Det finns en stor schäferhane som springer runt och gör damerna i trakten på smällen till höger och vänster. Bl. a. en liten herrelös tik här fick valpar - tydligt med honom - för ett par månader sedan. Vi har (framförallt zooaffären, Petplanet, här i Hersonissos, som drivs av en holländsk kvinna och hennes grekiska man, hjälper till) hittat hem åt de flesta av dem redan, men igår ringde någon och berättade att de hittat en av hennes valpar täckt av lim! Ja, LIM! Ingen vet hur han fått det på sig eller vad för slags lim det var, men han var helt täckt av det ända in på skinnet, kletigt och "sticky". Det gick inte att raka, och att klippa var nästan omöjligt då saxen kletade ihop precis hela tiden och den stackars valpen var livrädd.
Dessutom luktade det så starkt av kemikalier att jag tror det måste vara fruktansvärt smärtsamt på den lilla mjuka bebiskroppen. Vi badade, klippte och rakade i timmar men till slut blev det för mycket för honom och han gav upp och dog. Jag antar att allt blev för mycket för honom med kemikalierna, stressen och chocken av allt. Han var ändå bara 2 månader gammal. Stackarn! Livet hann knappt börja för honom och slutet blev inte direkt fridfullt heller. På ett cyniskt sätt tröstar jag mig med att chanserna ändå inte var så stora för honom till ett långt, tryggt och lyckligt liv, men ändå, det gör ont i hjärtat att se en liten valp vara så rädd, ha så ont och sedan inte ens klara sig och få vila ut i trygghet.

Lisa, the Bakerygirl, mår bra. Speciellt nu på sommaren när var och varannan turist har något gott att ge henne. Jag brukar se henne följa med folk som promenerar, och ibland hänger hon nuförtiden nere vid min killes bar vid vattnet, där det finns ännu mer folk - och matchanser! Hon struntar fullkomligt i mig nu, men jag vet att i vinter kommer hon att vara tillbaka vid bageriet och sitta och vänta på sin mat varje dag.
I övrigt händer inte så mycket mer här just nu - i alla fall inte som jag ser. Det finns ett underbart grekiskt par som driver en restaurang i Hersonissos, som dels matar hela kvarterets katter och dels har 12 hundar själva som de tagit hand om från gatan. De bor nära mig och jag ser att deras hundar mår bra och går lösa på tomten, som är gigantisk, som ett minishelter kan man säga. Jag pratade lite med dem om att eventuellt hitta hem i Sverige åt några av hundarna om de inte orkar med alla 12, och därmed kanske också lämna plats åt någon ny stackare som behöver ett hem, men de vill inte lämna ifrån sig sina hundar som de älskar över allt annat. Möjligtvis skulle en av dem, en pointer, behöva ett nytt hem eftersom han inte riktigt accepteras av de övriga hundarna. Men jag skulle först behöva övertyga dem om att hundar som åker till Sverige, eller andra länder, faktiskt åker till folk som älskar sina hundar och inte till experiment. De är lite oroliga för det eftersom de har sett ett TV-program om detta och om vad som sker med hundar som åker från Grekland…..
Detta är ju bara ytterligare ett bevis på vilken stark effekt mrs Karagounis smutskastningskampanj emot att hundar ska få lämna Grekland, har fått. Det har sagts i TV, utan bevis för att det sker, eller ens några krav på att lägga fram bevis. Men det har sagts på TV, alltså är det sant!
Det verkar inte heller spela någon roll att det har bevisats att så inte är fallet med hundar eller katter från tex Noahs Ark eller the Haven. Men detta är inget som media vill plocka upp och göra ett program av. (Läs mer om hur det fungerar i Grekland tex här)
Nåja, om jag pratar mer om detta nu kommer jag väl aldrig att sluta och mitt språk kommer att bli mindre civiliserat. Blir så förbannad bara när det visas så lite respekt för sanningen och folk bara för att de har högt uppsatta kontakter, kan få så mycket utrymme i media, och faktiskt stoppa hundar - som ingen här ändå vill ha eller ta hand om - från att åka härifrån. Här kan vem som helst acceptera att jag städar hundskit om jag gör det för pengar, men gör jag det gratis för att jag älskar hundar, då är jag galen.

Nu vill jag bara berätta en enda sak till innan jag slutar. Det hände igår kväll. Mitt i Hersonissos, på huvudgatan, hade en stor katt blivit halvt överkörd och låg och led mitt på vägen. Inte en enda människa gjorde något för att hjälpa den, inte en enda! Och nu kan det vara läge också att berätta att av alla dessa människor var minst hälften turister från alla möjliga länder. När jag stannade och skulle plocka upp katten däremot så kom folk fram och ville hjälpa till (titta?). Tyvärr - eller kanske var det lika bra - så självdog katten efter några minuter innan jag hann till veterinären, men jag vet inte hur länge den legat i plågor på vägen innan jag kom. Blir mer besviken än arg faktiskt då jag tänker på det.

Tack för mig! Vi hörs! Och ha en skön sommar i Sverige och njut av att ni inte sitter fastkedjade i 40 graders värme utan skugga eller vatten.

Nicole.

En hel del medlemmar och andra i Sverige stödjer Nicoles arbete bland djuren på Kreta.
Vill du också hjälpa till att göra det möjligt för henne att kosta på veterinärbesök, mat, vaccinationer, kastreringar och annat?
Alla bidrag - stora som små - är välkomna!
Sätt in ditt bidrag på CHANS plusgiro: 15 63 80-8
Alla gåvor märkta NICOLE vidarebefordras utan avbränningar ner till henne.

<<<Tillbaka