RAPPORT FRÅN NICOLE PÅ KRETA, SEPTEMBER 2004

 
Den idylliska entrén till "The Haven".
Blommorna sitter på ett jakarandaträd och bilden togs i maj.
Ofta lämnas hundar bundna vid grinden.
Hej alla djurvänner i CHANS!

Här kommer en lägesrapport från djurhemmet "The Haven", Kreta. Mycket har hänt, även i mitt privatliv, så jag har inte riktigt haft ork/tid att höra av mig.
Jag arbetar nu permanent på Haven och de pengagåvor CHANS har vidarebefordrat till mig har gått till de hundar och katter som jag personligen har hittat och tagit hand om. Ingen skulle vilja mer än jag att just de djuren skulle kunna omplaceras till Sverige men lagar för import av djur från andra länder till Sverige gör att det är mer eller mindre omöjligt. Jag har privat ingen plats att hålla djur i de 5-6 månader som krävs för att få dem klara för en omplacering i Sverige och djurhemmet jag arbetar på måste ha en så snabb "omsättning" som möjligt på de djur som kommer in att en "karantän" för djur till Sverige (eller t ex England, som kräver ytterligare en månads väntan från det att djuret rabiesvaccineras till det att blodtest för halt av bildade antikroppar får göras) är helt utesluten. Haven arbetar främst med omplacering i Tyskland, men vi hittar även hem i Schweiz, Österrike och Holland.
Nya grekiska djurskyddslagar gör det dessutom mer besvärligt - och framförallt dyrt - att "exportera" djur från Grekland. Det finns en ny lag som stadgar att alla hundar i Grekland ska vara mikrochippade i Grekland och därmed registrerade i Grekland. Syftet med detta är givetvis att man ska kunna identifiera bortsprungna hundar, vilket jag anser vara ett bra initiativ till ett större ansvarskännande för hundägare i Grekland. Tyvärr kan det "på gatan" skapa en omvänd effekt som resulterar i fler utkastade hundar p g a att inte alla är villiga att spendera de 35 euro det kostar att mikrochippa sin hund.
Och för hundar som inte ska leva i Grekland är det ganska onödigt. Tidigare har vi kunnat mikrochippa med tyska och schweiziska chip, tillhandahållna av utländska veterinärer, vilket hållit ner kostnaderna avsevärt, nu måste vi åka med varje hund till grekisk veterinär och betala för både jobbet och själva chippet.
Angående den grekiska djurskyddslagen säger den även att ingen hund får vara kedjad 24 timmar om dygnet 7 dagar i veckan men man har koppeltvång överallt utom på egen mark. Tyvärr blir lagen ganska tandlös då det inte finns någon given instans tillförordnad att se till att lagen följs. Det är polisen man får vända sig till och de brukar inte bli direkt glada över att någon - speciellt en utlänning - kommer och tar upp deras tid med något så trivialt och löjligt som att en hund sitter kedjad på livstid någonstans. Inte omöjligt är heller att polisen man pratar med själv har ett par hundar kedjade utanför sitt hus. Ja, de vaktar ju huset!
Det finns grupper som är undantagna koppeltvångslagen och det är jägare och bönder med boskap. Man kan ju också hävda att jag inte har så mycket att komma med vad gäller att lagen följs då jag själv bryter mot den varje dag genom att låta en av mina hundar gå utan koppel. Det är nog bäst att jag inte säger något mer angående dessa lagar! Om jag får tag på en engelsk kopia på de nya lagtexterna återkommer jag med mer detaljerad information om vad den egentligen stadgar.



Nicole i arbete!

En av hundarna sover i värmen.


Killi, en hund som fått hjälp. Hittades
trafikskadad med ett stort öppet sår.

Jag tänkte däremot berätta lite om de djur jag (och därmed alla ni som donerat pengar till CHANS) har tagit hand om på sistone och även vad som hänt med dem som jag skrivit om tidigare.
Den senaste lilla vovven jag "snubblade över" är en springer spaniel-liknande valp, kanske 3 månader gammal, som jag hittade grävandes i sophögen i området där jag promenerar mina hundar. Han hade definitivt varit ute i bushen flera dagar att döma av pälsen som var full av taggiga växtfrön och de djävulusiska gräsfrön som man måste se upp med här nu, som lätt fastnar i tassar och öron och som gräver sig in i köttet om man inte upptäcker dem i tid. Dessutom var han täckt av kletiga matrester från att ha letat mat i soporna. Inget halsband, inget mikrochip! Hur som helst bodde han hos mig nån vecka innan jag kunde ta med honom upp till Haven. Vi har ju inga perfekta karantänsområden där och en ovaccinerad valp kan orsaka en hel epidemi, vilket faktiskt hände i vintras då en sjuk valp orsakade 6 andra valpars död i Parvovirus.



Att plocka ut gräsfrön som trängt sig in i köttet på hundar och orsakar infektioner, tillhör det dagliga arbetet
för en veterinär på Kreta. Och de hemlösa och försummade hundarna är extra utsatta, det säger sig självt.


Varenda gång jag skriver om en sådan här situation då jag hittat en hund eller katt önskar jag att jag haft kameran med mig för att kunna visa hur miserabelt det ofta har sett ut, men jag kan ju inte lämna djuret där för att springa hem och hämta kameran, men det är svårt att med ord beskriva ibland hur jäkligt det sett ut, så det är inte mycket mer jag kan säga om Herman (som jag döpt valpen till) förutom att hur jäklig han än såg ut så var han i alla fall inte skadad. Lite mager, men inte på långa vägar så mager som vissa andra djur jag råkat på.
I maj var två vänner här och hälsade på och på en kvällspromenad hörde de svaga skrik från under en soptunna. Det var en liten, liten kattunge som antingen irrat bort från sin mamma eller blivit dumpad av någon. Jag plockade upp den och gick runt och frågade alla hotell runtikring om de hade sett nån kattmamma eller kattungar men ingen hade sett nån och jag hittade ingen heller, så jag tog den hem och matade med mjölkersättning hela natten (med hjälp av mina vänner tack och lov). Även den var jag naturligtvis tvungen att lämna på Haven, men den lilla bebisen lade snabbt på sig och blev kry och har faktiskt redan ett nytt hem - i Tyskland givetvis.
Jag råkade på ytterligare en liten, liten kattunge som jag "tog hand om". Fast sättet jag träffade den på kanske inte är så smickrande. Topper- en hund som jag själv adopterat från Haven - fick tag på den under en bil och jag lyckades rädda den stackars lilla kissen från hans käftar i sista sekund. Däremot verkade kissen inte särskilt tacksam för den bet mig rejält i fingret. Otroligt nog har jag lyckats arbeta i 10 månader med diverse stora, ofta osäkra, hundar som jag inte vet vad de varit med om tidigare, utan att ha blivit biten men det ska till en pytteliten kattunge för att få mig att behöva gå och uppdatera min stelkrampsvaccination. Pinsamt!

Angel. En blind katt som numera hör till de bofasta på the Haven.

<<<Tillbaka

Nästa sida>>>