BREV FRÅN NICOLE - SEPTEMBER 2007
 
 
Hej alla chansare,
hoppas ni har (haft?) en bra sommar med semester och tid för extramys med hundar, katter och övriga i hushållet...
Jag läste just Gundis brev på hemsidan och det är verkligen sant - det har varit vidrigt varmt här. Människa som djur lider i hettan och man orkar ingenting.
Jag såg inte mitt monster till grannes kedjehundar på flera veckor, så jag trodde faktiskt de hade avlidit i hettan, men nu såg jag för några dagar sedan den stora stackars rottweilern igen ligga utslagen på sin betongplatta, som vanligt omringad av sin egen avföring.
Jag fick ett mail från en svensk kvinna för ett tag sedan som hade varit på semester i Hania, sett en kedjehund dagligen under sin semester (kul semester-humör man blir på då...) och undrade om jag kunde göra något för den hunden.
Jag vill bara säga som jag sa till henne (som jag inte fick något svar på f.ö), och det är att det tyvärr inte är mycket man kan göra för dessa hundar om man inte ser regelrätt misshandel pågå, och även då är det enda man normalt kan göra att gå till polisen och
rapportera djurmisshandel, vilket till 99% säkerhet INTE kommer att resultera i att polisen gör något åt saken - det kan t.o.m vara en polis som är ägare till hunden.
Detta är ägda djur och om jag gör något drastiskt, t ex släpper lös hunden eller bråkar med ägaren, kan jag bli anklagad för stöld eller riskerar att få gift inslängt i min trädgård till mina hundar - eller att de i sin tur stjäls eller t.o.m skjuts.
Jag överdriver inte på något sätt - om du vill arbeta med djurskydd här måste du vara väldigt diplomatisk och hålla en låg profil. Jag bor i en by, alla vet vad alla gör och de flesta som bryr sig om djur har någon gång fått en låda valpar/kattungar/vuxen hund kedjad /dumpat
utanför sin dörr. Och muckar du gräl med "fel" folk kan de göra livet surt för dig.

Här är en liten historia på tal om dumpade valpar:
En serbisk kvinna som känner någon som jag känner frågade mig om jag ville ha en eller några valpar för hennes tik hade fått 11 (!) stycken. Jag sade nej tack men att jag skulle hålla öronen öppna efter någon annan som kanske skulle vilja ha en, så jag frågade vad de
var för ras, färg etc. Hon sa att hon inte visste vem fadern var för hennes tik sitter kedjad och måste ha blivit dräktig av nån lösspringande hanhund (lika med våldtäkt enligt min åsikt f.ö).
Ok, här började jag bli upprörd - hon har sin hund kedjad och okastrerad i trädgården.
Jag frågade henne varför hunden sitter kedjad jämt och varför hon inte kastrerat henne. Hon svarade att hunden jämt hoppade ut ur trädgården och störde folk i området. Jag sa att om hon går promenader med sin hund och låter henne vara inomhus då och då (kanske på natten åtminstone?) så är chansen stor att hon skulle sluta upp med det. Hon sa att det har hon verkligen inte tid med, och gud vad äckligt att ha hunden inomhus, men det kommer att lösa sig nu för hon ska nog behålla 2 av valparna (barnen tycker ju att de är så söta också) och ge bort tiken.
Här började jag bli riktigt uppjagad - korkade j-a människa - och lyckades inte dölja det särskilt bra heller för hon ursäktade sig med att hon hade bråttom till jobbet och drog.
Senare samma vecka pratade jag med Petra från djuraffären och hon berättade att Manolis, en man som älskar hundar och har tagit hand om 16 stycken som bor i hans gigantiska trädgård (tror jag har berättat om honom förut) hade hittat en låda med 6 valpar utanför sin grind.
Efter lite efterforskningar kom vi fram till att det var några av denna serbiska kvinnas valpar. Jag tycker det är så FULT att göra så här! Det är liksom EXTRA fegt och korkat att dumpa sina egna bekymmer och misstag på någon annan som redan gör så mycket och jobbar så hårt. Att totalt ignorera sitt eget ansvar och i smyg lämpa över det på andra. Fy faan rent ut sagt!
I skrivande stund har en av valparna fått ett bra hem hos en holländska medan de övriga 5 bor kvar hos Manolis medan vi gemensamt, alla som bryr oss, försöker hitta hem åt dem också.

En liten historia till:
Häromdagen satt jag på en uteservering och drack kaffe när en ung kille som jag känner lite kom fram och frågade om jag vet någon som vill ha en kattunge. Det var svårt att inte börja gapskratta först - om nån vill ha en kattunge är det bara att ta en vända runt kvarteret så hittar man minst 5 - men iallafall så frågade jag honom "hurså?"
Han sa att han hade hört ett litet mjao från soptunnan när han kastade sina sopor och hade fiskat upp en liten ensam kissebebis från botten av tunnan. (Den här killen bryr sig om djur men han är tonåring och kanske inte den vassaste kniven i besticklådan om man säger så) så han hade helt enkelt bara släppt ner den på gatan. Han visade mig var han släppte den och där hörde jag den direkt sitta under en bil och skrika. Som vanligt kunde jag inte gå därifrån och lämna den åt sitt öde där så jag tog den. Den var full av loppor men i övrigt i ganska bra skick.
Någon som såg mig med den kom fram och sa att han visste att det fanns en kattmamma med ungar i närheten så vi gick dit för att kolla om kanske detta var en av hennes ungar. Det visade sig att hennes ungar var mycket större och hon ville inte ha något med denna att
göra men däremot berättade en familj på den bakgården att de dagen innan sett några albanska ungar plocka upp en kattunge som såg ut som denna för att leka med, men den kattungen hade haft syskon och en mamma i släptåg.
Ja jag vet inte men min teori är att ungarna tyckte det var kul att leka med en kattunge ett tag och när de tröttnade slängde de den i soptunnan - som man ju gör med gamla leksaker.
Jag kanske låter cynisk men jag har sett barn göra värre saker med kattungar o valpar här... Vem vet var den kom ifrån men på gatan skulle den hur som helst inte klara sig så jag ringde en engelsk kvinna jag känner som brukar ta hand om kattungar då och då och frågade om hon kunde ta hand om den ett tag och hon accepterade. Så nu måste vi snart hitta ett ordentligt hem åt den, lätt som en plätt...not!
Jag har tänkt att om vi inte hittar något annat alternativ så får hon (det är en hon) flytta ut där "mina" katter bor när hon är stor nog att klara sig ute så får vi hoppas hon stannar kvar där om hon fattar att det är där man får mat (och att hon fattar att man inte får hoppa
in i min trädgård för då tar det mindre än 3 sekunder innan hon är hundmat).
I övrigt är det ganska lugnt här. Vi har en tik som är dräktig som vi samlat in pengar till att kastrera så det ska göras om nån vecka eller så.
Lisa, Bakerygirl,
och hennes pojkvän!
Bakerygirl och hennes pojkvän mår bra, jag behöver än så länge inte mata dem varje dag, det finns fortfarande tillräckligt med smaskens man kan tigga av turisterna, men jag åker förbi och kollar att de är ok nästan varje dag.
Ja det var allt jag hade att säga denna gång. Jag kommer hem någon gång i oktober och hoppas då få möjlighet att träffa er alla med hundar härifrån. Det var kul att se på hemsidan att så många är så aktiva!
Ta hand om er,
kram Nicole, Lili, T och Bogard (på bilderna nedan)

PS!

Igår kväll då vi var ute och åt kom en pojke och satte en liten valp i knät på mig - hur i hela friden de vet att de ska gå just till mig är verkligen ett mysterium!!!
Vad skulle jag göra? Tog hem henne och nu måste jag hitta ett hem - fan!!!
Men söt är hon! Ni vet hur det blir, alla mammainstinkter jag har vaknar när jag håller i en liten valp. Ska till veterinären nu med henne och med 3 valpar en svensk kille hittat som vi försöker hitta hem åt i Holland.
Skriver mer snart, dags att gå nu.
Här är en bild också som jag tog nyss...

DS.

<<<Tillbaka