MISCHA - LÄMNAD ENSAM

  
14/2 2006
MISCHA går i kloster!
Vi hade tänkt att MISCHA skulle komma till Sverige om hon inte hann få ett hem någon annanstans under vintern. Och nu har hon nog fått det. Hon kommer att adopteras av en munk och flytta till ett kloster uppe i bergen. Självklart hade det varit roligt för oss att få henne till Sverige, men det är bättre för henne att snabbare få flytta till ett bra hem på Kreta. Som vi ser det så är det inget egenvärde i att hundarna får flytta just till Sverige, det viktiga är att de får det bra.
OM det skulle bli någon ändring så är MISCHA så klart välkommen till Sverige!

Det här är MISCHA.
Hon är bara ett enstaka exempel på en av de hundar Nicole tagit hand om och satsat lite av pengarna som skänkts till "Nicoles arbete" på.

Nicole bor nu i en liten by ovanför Hersonissos. Till huset hör en ganska stor tomt, en tomt som Nicole kämpat förgäves (ursäkta Nicole!) med att få att se ut som en trädgård! Hennes två hundar Lil och Topper, och hennes sambos golden retriver Bogart, kämpar lika tappert med att återställa oordningen. Alltså riva upp plantor, bära runt stenar, gräva stora hål och annat skoj. I alla fall så är det skönt att ha en tomt där hundarna kan vara lösa ute. Närmaste granne på ena sidan är ett hotell som också har en tomt och mellan tomterna är ett nät.

Plötsligt upptäckte Nicole att en hund hade börjat hålla till på hotellets sida. Hotellet hade stängt för säsongen, men i en lägenhet bodde ett ungt par som verkade ha lite uppsikt över hotellet. Efter ett par dagar frågade Nicole dem om hunden var deras, men de visste inte var den kom ifrån, trodde den blivit utkastad. Nicole började hålla ett öga på hunden, ge henne mat och döpte henne till MISCHA. Efter ett tag flyttade det unga paret och hotellet var helt öde.
MISCHA var helt klart intresserad av Nicoles hundar, men hon är blyg och försiktig och blev dessutom alltid utskälld av Topper och Bogart, så hon var rätt besvärad, fast hon kunde inte låta bli att komma fram. Nicole har gett henne mat nära staketet så att hon ska fortsätta hålla till i området och inte försvinna iväg.
Den här bildsviten tog ganska lång tid att ta. MISCHA ville så gärna komma fram, men visste inte säkert om hon vågade. Nu var det ju inte bara Nicole och hundarna utan även jag (Ingrid) och Lennart stod där och såg farliga ut. MISCHA tog ett försiktigt steg i taget och stannade för säkerhets skull och gäspade tydligt ibland, en lugnande signal, så vi skulle förstå att hon inte ville nåt illa.
Till slut vände hon och försvann!
Nu har hon fått nog tänkte vi, nu sticker hon och gömmer sig igen!

För att komma över på Nicoles tomt måste man gå en lång runda in på hotellets gård. Hotellet har en minst sagt komplicerad arkitektur, nästan som en labyrint. Men MISCHA hittade så klart och om en liten stund så dök hon upp ute på gatan. Nyfiken och försiktig men helt klart "sällskapssjuk". Hon är en mycket kärvänlig tik, gissningsvis 6-7 månader gammal. Var hon kommer ifrån är det ingen som vet, förmodligen har någon haft henne under sommaren och sen tröttnat eller åkt från Kreta. Helt plötsligt fanns hon bara där och ingen bryr sig om henne. För oss helt ofattbart, en så rar hund!

Minuten efter den sista bilden togs så kom Topper utspringande från tomten och skällde! Det var nog för att Mischa skulle fly så fort hon kunde tillbaka in på hotelltomten.
Vad vi letade och ropade inne runt detta hotell där det fanns tusen prång att gömma sig i! Till slut såg vi henne. Hon satt allra högst upp ovanför hotellet. Under en buske, så hon hade nog själv ganska god uppsikt över vad vi gjorde. Men komma ner igen det vågade hon inte.

Nicole tänkte låta henne bo kvar på hotelltomten tills vidare och mata henne, fixa vaccinationer och sådant och se till henne. Men så började rykten gå om förgiftningar och att folk inte gillade att en hund bodde på tomten. Att Nicole och hennes sambo har tre egna hundar, det har en del svårt att acceptera. Och nu en till på tomten bredvid!

Så för säkerhets skull har Nicole flyttat MISCHA till the Haven i väntan på att hon ska få ett hem. Det är inte värt att riskera att hon blir förgiftad.