SISTA RAPPORTEN FRÅN INGEGERD

  
Här kommer sista rapporten från Chania, Kreta, från Ingegerd.
På grund av datortrassel har jag inte kunnat lägga ut den på hemsidan förrän nu.
/Ingrid
Hej!

Så är jag då hemma i Sverige igen. Kom hem den 23 september. Det känns lite konstigt. Allt är så rent och valstädat här, ingenstans får man röka utom på gatan förstås. Inga hemlösa eller kedjade hundar. Jag ser heller inga hemlösa katter, men jag vet att det finns även i Sverige, bara inte i samma mängd som i Grekland. Allt detta är positivt, ändå funderar jag på att åka tillbaka i vår. Sverige känns så grått, jag menar inte bara vädret utan sättet att leva. Klimatet gör förstås att man inte kan leva som på Kreta. Sen är det ju detta med djuren. Det finns så mycket glädje med detta att göra en insats för hundar o katter på Kreta. Att arbeta med Silke o Gundi ger också så mycken glädje. Vi brukar säga att våra insatser är en droppe i havet, men ändå det går inte att sluta för vad skulle hänt med alla dessa djur vi räddat om vi inte funnits där. Det finns fler djurvänner som räddar djur på Kreta. Både tyskar o engelsmän. Även svenskar som jag lärt känna har tagit sig an både katter och hundar.
Om jag åker tillbaka skulle jag vilja bo i ett hus med trädgård och ha en bil + en tvättmaskin (det har varit jättejobbigt att tvätta för hand). Trädgård behövs för att kunna ta hand om hundar mellan första och andra vaccineringen (ca 1 månad) innan de kan sändas utomlands. Bil behövs dels när man hittar en hund och dels när man ska till veterinären. Hundar får ej åka buss eller taxi på Kreta. Ja vi får väl se hur det blir.

I juni började jag arbeta på ett hotel i Kalamaki som ägs av en grekiska, men drivs av en svenska som heter Anita och hennes sambo Jacob. Arbetade 2 dagar i veckan med att städa hotelrum. Inte så kul att städa precis, men kul att träffa Anita och resenärer från bl. annat Sverige. Trots bidrag från CHANS och några CHANSmedlemmar räckte pengarna inte alltid till allt jag ville göra för djuren, så detta tillskott från hotellet var bra att få.

Ska berätta om en del av "mina" hundar som jag räddat i juni, juli och augusti.
Lilla Lisa (se bilden) som jag hittade i maj lämnade jag till Gundi efter 1 månad, då min hyresvärd tjatade om att jag inte fick ha 2 hundar. Gundi hade henne en kort tid och sedan sände vi henne till Tyskland. Efter en tid i Tyskland fick vi veta att Lisa varit dräktig och nedkommit med 3 st valpar. Den nya ägaren hade som tur var inget emot att även ta hand om valparna. Annars skickas inga hundar okastrerade utomlands. Denna gång gick det så fort att vi inte hann kastrera henne. Vi misstänkte inte heller att hon var dräktig.

Kasper ca 4 mån. hittade jag vid stranden nära mig. Tog honom till veterinär Eleini som vaccinerade m.m. Efter detta fick han vara hos Gundi en tid och sedan skickade vi honom till Tyskland.Han åkte på samma gång som Tutsie som jag hittat i mina kvarter nära stranden. Hade matat henne ute under en tid och upptäckte att hon var dräktig. Gundi tog hand om henne och en annan liten valp som jag också hittat (se bilden). På bilden ser de ut som om de är släkt med varandra, men så var inte fallet. Totsie kastrerades och åkte som sagt till Tyskland samtidigt som Kasper.
Lisa och min katt Sissi Silke och jag hittade denna fina hund tillsammans. Fick komma till Gundi och sen
till Tyskland.		 Ingegerd med Kasper och Tootsie. På Chanias flygplats för avfärd till Tyskland
Tootsie med Dany.
De är ej släkt trots att de är så lika.

Efter det hittade jag lilla Mimi på trottoaren nära min bostad. Kl var ca 21.30 och jag var ute på sista promenaden med Pia. Där satt Mimi (som hon fick heta) och såg ut som om hon väntade på någon. Hon hade halsband och en lina som var fäst vid halsbandet. Jag hämtade mat o vatten till henne. Nästa morgon satt hon där fortfarande och fast jag frågade runt var det ingen som visste var hon kom ifrån. Hon fick följa med Pia och mig på morgonpromenaden och sen tog jag hem henne. Hon hamnade sedan också hos Gundi och efter en tid sände vi henne så småningom till Tyskland. Ingen hade så klart frågat efter henne.
Eftersom jag bara fick ha en hund i min lägenhet måste jag hela tiden fråga Gundi om hon kunde ta alla mina upphittade hundar under tiden de vaccinerades och kastrerades och hon sade alltid ja. Fast hon skojade och sade att nu fick jag sluta promenera, då jag ständigt hittade nya hundar. Gundi har ju 16 egna hundar. Gundi har ett hjärta av guld och visste ju att jag inte hade någon egen trädgård och hundarna måste ju räddas. Även hon hittade hundar som måste tas om hand. Silke tog hand om en del av dessa.

Sedan hittade jag Agapi i trädgården hos en granne. Hon såg dräktig ut och jag frågade om jag kunde ta henne till veterinären och kastrera henne. Familjen sade ja (de var inte särskilt intresserade av henne). Jag och Gundi åkte till veterinär Eleini och hon såg genast att hunden inte var dräktig. Hon tog en blodtest på hunden som visade mycket dåliga levervärden och en mycket låg proteinhalt i blodet ( ska vara mellen 2,2 - 4,0 ). Agapi hade 0,8. Kanske hade det med den dåliga maten hon fick att göra. Överbliven pommes frites, grönsaker, gamla pizzabitar. Dessutom matade familjen 2 hundar till som troligtvis tog det mesta av maten, då Agapi var mycket rädd för dem. Jag fick Latix av veterinären och gav henne morgon och kväll för att driva ut vätskan ur kroppen. Dessutom fick hon bra hundmat av mig. Efter 3 veckor såg hon normal ut i kroppen och hade börjat leka och springa omkring. Hon var bara ca 7-8 månader. Hon fick också komma till Gundi efter dessa 3 veckor som jag matat henne. Familjen såg bara glad ut när vi tog henne. Hon åkte också till Tyskland efter en tid.
För 2 veckor sedan ca 15 oktober fick Gundi ett telefonsamtal från den nye ägaren. Agapi hade blivit sjuk. Urinvägsinfektion och tappat ca 4 kilo i vikt. Hon undrade om hunden varit sjuk tidigare och Gundi berättade. Den nye ägaren var mycket olycklig för hundens skull och hade tagit ledigt 2 veckor från sitt arbete för att kunna mata Agapi varannan timme. Hon hade vid sista telefonsamtalet till Gundi gått upp 1 kilo. Vilken underbar ägare denna lilla vovve har fått.
Hoppas hon tillfriskar.

En dag när jag var hos veterinär Eleini kom Silke dit med en upphittad hund (någon slags spanielblandning). Hon var lite äldre och otroligt vanskött, tovig, smutsig och hade säkert 1.000 fästingar överallt på kroppen (se bild). Trots detta viftade hon på svansen och var mycket glad. Hunden är nu i mycket gott skick och har troligtvis redan flyttat till Tyskland.
Ingegerd och Mimi hemma hos Gundi. Agapi som jag trodde var dräktig
men som hade vätska i kroppen.

Silke med upphittad hund. Prickarna på huvud och öron
är fästingar.
Tillbaka<<<

Nästa sida>>>