Jag går ut med Vovven varje dag och har fått familjen att forstå lite mer hur han fungerar. De har haft honom sedan i vintras. Han har varit väldigt dålig i magen en gång, ätit massor av gräs och spytt. Tror han fått dålig mat av familjen. Då blev de väldigt oroliga och även jag. De trodde att han kanske ätit något pa promenaden med mig, men han äter aldrig något, är inte intresserad av att äta. Jag släpper honom ibland men har oftast koppel på honom. Han är så lycklig när han får springa lös och jag blir så lycklig när jag ser hans lycka. Jag har nu förklarat för familjen att hundar inte äter sin mat när den simmar i olja och vatten. De lyssnar på mig och har nu skippat vattnet och oljan. Jag ger honom också mat ibland. Frun har ocksa börjat klappa och gosa lite med honom. Tidigare rörde de honom aldrig.
På promenad med vovven.
Bara 5 minuter från min bostad finns faktiskt natur, men hemskt torr!
Valparna på Tavernan vid stranden. Längst till vänster den stackars hunden med öronskada.
Efter promenaden idag längs stranden (hade förresten 2 hundar idag, då en annan grannhund också följde med eftersom jag matat honom några gånger) matade jag kattmamman med 3 kattungar. Det bor 4 st kattungar till i kvarteret. Dessa försöker jag också mata ibland då ägaren är lite si och så med att ge mat. De verkar alltid helt utsvultna. Greker verkar inte förstå att man faktiskt kan köpa katt - och hundmat.

En annan grannfamilj på min gata har en kedjehund som jag inte sett på nära håll då den ligger en bit in på tomten i mörker. Den vaktar troligtvis kaninerna som sitter i burar för att ätas upp. Såg en dag hur tanten höll i en död kanin som hon troligtvis dödat själv för att ha till middag på kvällen. Fy tusan vad illa berörd jag blev.
De har också en lösspringande hund som de matar. Hur mycket mat han får vet jag ej. En morgon kom han springande med en soppåse i munnen och jag tänkte "vilken duktig hund som kan bära på en stor påse". Sekunden efteråt började han slita upp påsen och då förstod jag att han var hungrig. Sorgligt.
Det är gott om hundar där jag bor, med ägare och utan ägare. Jag tror att det tyska Noahs Ark matar några av dem.
Själv har jag hittat en ny hund utan ägare. Jag kallar henne Pia, hon är nog runt ett år gammal. Jag har matat henne då och då. Hon var väldigt skygg från början, men nu slickar hon mig på handen och jag får klappa henne när jag möter henne. Hon hade från början ett gammalt slitet halsband som satt alldeles för hårt. Hon har tappat det nu och det märks att hon inte har någon ägare. Hon är hemskt söt och jag har ringt till Noahs Ark. Ska försöka få henne kastrerad. De hade tyvärr inga veterinärer här denna vecka. På lördag har de ett jippo i hamnen för att försöka samla in pengar till hundar och katter. Jag ska gå dit och tala med dem igen.
På kvällen vi 18.00- tiden börjar samma procedur om igen med matning av alla
djur och promenad med Vovven.

Vovven

Vovven leker med valparna på tavernan. De är nog 6-7 månader gamla. Blir nog stora hundar.
<<<Tillbaka

Nästa sida>>>