|
KERATSINI AUGUSTI 2004 |
| Rapport från Keratsini, av Marie-Louise Anekrans. |
|
|
|
|
| Sedan jag var nyfödd har jag
åkt till Grekland varje sommar, eftersom jag har släkt och vänner
där. Jag bor då i Thessaloniki , staden i norra Grekland, näst
störst efter Athen. Med åren har jag blivit alltmer medveten
om hur illa ställt det är med alla gatudjuren där. De finns
överallt, och är oftast illa tilltygade av smuts, loppor, sjukdomar,
skador, brist på mat och kärlek. Tyvärr så är
dessa djur i det närmsta osynliga för grekerna, de bryr sig helt
enkelt inte, med några få undantag. När jag då åker
dit på somrarna och visar att jag bryr mig om och oroar mig för
dessa djur så är jag "galen" och "löjlig",
det finns ju andra, mycket viktigare saker att tänka på…… Därför är jag mycket glad att jag hittade CHANS, för dem är jag varken "galen" eller "löjlig" , tvärtom så är jag ett tillskott bland likasinnade samt medlem sedan 3 år. Nu sitter jag även med i styrelsen som suppleant. Det känns skönt att verkligen GÖRA något, om alla gjorde det skulle världen inte se ut som den gör idag. Stora ord kanske men om man vill förändra världen måste man förändra sig själv först. I somras åkte jag i vanlig ordning till Grekland, denna gång med 220 euro i gåva från CHANS för att vidarebefordra till hundarna i Keratsini, Athen. Jag har en god vän i Athen så jag åkte dit i början av augusti. Hade fått med mig tel.nr från CHANS till en tjej som heter Tina som ser efter hundarna i Keratsini hamnen, så jag ringde henne och bestämde en tid för att träffas. |
 |
 |
 |
| Vi träffades i Pireus hamnen
mitt på stekheta dagen. Hon hade sin jeep full med hundmat med sig
och jag och min kompis hoppade i bilen och så bar det av till Keratsini
hamnen. Där var det ungefär som man kunde förvänta sig,
smutsigt och eländigt, skrotiga båtar och slitna män som
arbetade på dem. Det var inte många hundar där, sammanlagt kanske ett 40-tal. När Ingrid från CHANS var där för något år sen så hade det varit minst 100 hundar där. Det var osäkert om det berodde på att OS-spelen närmade sig som de hade minskat så drastiskt i antal. Vi gjorde flera stopp bland fartygen, Tina kände de flesta som arbetade där. Hon har en överenskommelse med dem att hon lämnar mat en gång i veckan så matar de hundarna. Så det var det vi gjorde, delade ut mat till gubbarna som arbetar där, och frågade hur det gick med olika hundar. Alla har hennes mobilnummer så om det händer nåt med nån hund så ringer de henne. Just denna dag så var det en man som hade hittat en hund förgiftad, han ringde Tina och hon hämtade hunden och åkte direkt till veterinären, det var då osäkert om den skulle överleva, den "slogs med döden" som man säger på grekiska. Vet inte hur det gick med den… |
| <<<Tillbaka |