Det tar oss ungefär två timmar att hinna med alla matplatserna. Samtidigt tar vi chansen att kolla upp alla hundar vi kan innan vi lämnar dem.
I nästan alla flockar finns det någon liten krabat som hoppar in i bilen som SOULA och KOULA gjorde och som vill följa med oss därifrån. Men hur skulle vi kunna ta dem alla med?
Oturligt nog för de vuxna hundarna så måste vi i första hand hitta hem för valparna eftersom de har mindre chans att överleva i hamnen. Varje gång vi lämnar kan vi bara koppas att vi hittar alla vid liv nästa gång vi kommer.
Det är alltid svårt att lämna en flock och köra vidare. De springer efter bilen och hoppas att vi ska stanna och ta dem med, men då vi lämnar deras revir och kör in i nästa stannar de och inser att detta att få lämna Keratsini kommer nog att förbli en vacker dröm.
Är det då någon som bryr sig om dessa djur?
Några hamnarbetare och sjömän gör det uppenbarligen. Det finns även människor i Keratsini som bryr sig om dem och försöker hjälpa dem med mat. Michael Jayasinghe är maskinist på fartyget PV Fluid. Han är från Sri Lanka men har varit stationerad i Keratsini i nästan ett år. Hans fartyg kommer förmodligen att lämna nu i november. Michael älskar djur och lagar mat till några av dem varje dag. Hundarna på de fem bilderna nedan lever på Michaels kaj och har fått prova på hans kokkonst. Alla är de hans vänner.

Silke och ett par av hundarna

  
     

Tyvärr är Michael och hans få gelikar enstaka krafter och kan helt enkelt inte ta hand om så många hundar. Hamnarbetare berättar för oss att andra människor ibland kommer ner till hamnen och matar djuren, men enligt arbetarna så är det inget som sker regelbundet. Så vårt lilla team är uppenbarligen de enda som kontinuerligt förser hundarna med mat och vatten. Vi förser dem med 60-80 kg mat två gånger varje vecka och så många burkar som behövs för valparna. Detta är mycket mindre mat än de skulle behöva, men det håller dem vid liv.
<<<Tillbaka
Nästa sida>>>