Marie-Louise med Mimi.
Förra sommaren åkte jag på min sedvanliga semester till Thessaloniki, Grekland. Både upprymd och orolig inför semestern, det är roligt att vara där men samtidigt förtas mycket av den glädjen av allt elände man får se på gatorna, i form av hemlösa hundar och katter.
Som väntat fick jag vara med om en massa tråkigheter denna gången också, med skillnaden att det denna gång var värre saker jag fick se än jag nånsin varit med om förut.
Nyss hemkommen till Thessaloniki efter en vecka på ön Naxos, stod jag och min vän sent på kvällen vid buss stationen och försökte få tag på en taxi. Jag tittar bort mot rödljusen på den stora vägen och ser nåt litet springa över övergångsstället. Tänker inte mer på det utan spanar efter en ledig taxi. Sen hör jag två killar ett par meter bort säga "schas schas", vänder mig om och ser att de sparkar mot en liten valp. Går dit, tar upp valpen i famnen och pratar lugnt med henne samtidigt som jag klappar henne. I samma stund får min kompis tag i en taxi och då säger jag bara att "hunden ska med". Så börjar historien om Niki och hur jag senare kom i kontakt med mannen vi här kallar S.
Valpen döptes således till Niki. Nästa dag skulle jag åka bort och var därför tvungen att snabbt hitta ett tillfälligt hem till Niki. Ringde till alla jag känner i Thessaloniki och fick ett bra tips från min kusin. Hon hade varit tvungen att lämna ifrån sig sin hund ett par månader tidigare och hade då lämnat hunden till den person som vi här kallar S, 73 år gammal.
Hon berättade att han älskar hundar mer än allt, han räddar hemlösa hundar från gatorna och har dem på sin stora gård, han har till och med några favorithundar som får sova med honom i sängen. S har bott utomlands största delen av sitt liv, bl.a. i Hollywood och i Sverige, han var förlovad med en fröken Sverige och han pratar svenska. Han älskar hundar så mycket att han gråter för dem.

Lilla Niki som Marie-Louise hittade på gatan i Thessaloniki.

Detta tyckte jag lät bra, Niki kunde vara där tills jag hittat ett permanent hem till henne. Jag ringde till S men det var en annan som svarade, en albansk man som jobbar för honom.
Han sa att S var på sjukhuset men visst, kom hit med hunden bara, inga problem. Så jag tog en taxi och åkte till andra sidan stan med Niki. Huset var stort och såg fallfärdigt ut och gården var full med hundar. Det låg lite avsides och jag bad taxichauffören vänta på mig medan jag lämnade över Niki. Det var stressigt och jag hann inte se så mycket av hundarna som var där. Jag lämnade över Niki till albanen som sa att jag inte skulle oroa mig för de skulle vaccinera henne och allt annat nödvändigt. Sen bad han mig om 5 euro så han kunde köpa cigaretter.
Efter en vecka var jag tillbaka i Thessaloniki och var fast besluten att träffa denna hjälten S. Jag åkte hem till min kusin som tipsat om honom och vi tittade på en dvd som handlade om honom och hans välgörenhetsarbete för djuren. Det var en smäktande historia med hemska bilder på plågade djur och så denna hjälten som jobbar helt frivilligt mitt i allt elände, i motvind för att rädda dem från de hemska grekiska samhället.
"Vilken underbar människa" tänkte jag, honom ska jag hjälpa genom CHANS. Så jag ringde honom och bokade ett möte. Han skulle hämta mig dagen efter, min kusins äldsta son på 14 år ville också följa med.
Dagen efter kommer han i sin gamla rishög till bil, inuti luktade det väldigt starkt av hund och på taket fanns det torkat blod utsmetat. " En katt som dog " förklarade S.
Jag märkte omgående att denne man inte var riktigt normal. Han hade ett väldigt ovårdat språk, svor och skrek, körde som en galning och gjorde plötsliga utfall. Han var helt enkelt väldigt obehaglig.
Meningen med detta möte var ju att han skulle få berätta om sitt arbete med djuren och att han skulle visa mig huset och gården med djuren.
Det visade sig att innan vi åkte till gården hade han ett möte med brodern till landshövdingen i Thessaloniki, herr P, som han bad mig följa med på. Jag visste inte vem denna person var då men att döma av storleken på hans kontor och hans tre sekreterare så förstod jag att det var någon som var högt uppsatt i den politiska sfären i alla fall.
S och P är gamla bekanta. S berättade att P ger honom bidrag för hans jobb med djuren, men inte med tillräckligt mycket och tillräckligt ofta i hans tycke. Självklart uppförde han sig normalt när vi var på kontoret.
Efter att ha varit på Ps kontor ett par timmar så åkte vi vidare. Det var en vansinnesfärd genom stan, under tiden svor S om polisen och P, vilka j-la idioter de är b.la.
På vägen hem till hans hus gjorde vi två stopp till. Först på Thesslonikis nyaste och lyxigaste sjukhus där han varit inlagd och sedan ett stopp till för att köpa glass. Han trivdes i vårt sällskap och ville nog dra ut på tiden. Jag höll ju masken hela tiden fast jag tyckte att han var totalt galen och oberäknelig.
Väl framme vid hans hus så berättade han att banken beslagtagit hans hus och gård och att han är utfattig. En gång i tiden var det en tjusig villa med pool men nu var poolen full av grodor och mögel berättade han. Djuren var allt för honom och människor i hans närhet övergav honom p.g.a. detta och det var så synd om honom för han var ju så ensam….. Det var bara att nicka och hålla med, nåt annat vågade man inte…
Väl inne på gården såg jag misären som jag inte sett när jag var där förra gången. Sjuka och utmärglade hundar överallt, jag kan omöjligen säga hur många hundar det handlade om. Gården var väldigt stor och sträckte sig runt huset, jag var bara på framsidan. Jag såg stora burar och skjul, men inte hur långt bort de sträckte sig. De hundar som var lösa på gården var kanske ett 50-tal, de flockades runt mig. Framför huset fanns en stor bur med valpar i. Hur många fler hundar och katter som satt i resten av burarna och skjulen har jag ingen aning om.
<<<Tillbaka

Nästa sida>>>