PROVOCERANDE ENGAGEMANG

 

Varför är det så provocerande för vissa människor att det finns andra människor som hjälper djur?
Detta tema återkommer gång på gång i olika sammanhang och budskapet är mer eller mindre direkt att det är fel eller skamligt att hjälpa djur, särskilt då djur i andra länder, så länge det finns en människa som är i behov av hjälp.
Det konstiga är också att det alltid är just de som valt att hjälpa djur, som framställs som vidriga i sitt handlande. Man går aldrig till attack mot dem som inte hjälper någon alls. Vi är nog många som jobbar ideellt med djurfrågor som då det kommer på tal får frågan "Varför gör du inte det eller det istället?" Öga mot öga kan man ofta förklara, men då det handlar om skirverier i media är det mer olustigt.
Många gånger är skriverierna så fördomsfulla och hånfulla mot djurvänner att man häpnar.

I det senaste exemplet jag sett ställs frågan om en bondkatt är värd mer än en människa!

En medlem ringde och berättade att hon läst att Kattkommando syd har fått mer hjälp, folk har skänkt mer pengar till Kattkommando syd, än till Läkare utan gränser, Lutherhjälpen med flera. Jag blev ganska stum, det lät helt osannolikt, hon måste ha läst fel.
- Nej, det står här, jag kan skicka artikeln!
Jag fick artikeln, ni kan läsa den nedan avfotograferad eller via länken.

Nu antar jag att ni läst!
Det förstår väl de flesta att inte Kattkommando syd, som här utsetts till hatobjekt, får in mer pengar än Läkare utan gränser! Det som skribenten inte nämner är vilken hemsida hon besökt. "En alldeles vanlig sajt". Vad är det? Naturligtvis mailade jag till henne och frågade, lika naturligt känns det att inte ha fått ett svar.
Därför måste jag tänka själv. Vilken hemsida kan detta vara? Radiohjälpen? Svenska kyrkan? Aftonbladet? Nej knappast. Jag antar att det är en engagerad djurvän, troligen ung och särskilt engagerad i katter, som gjort en egen hemsida på ämnet katter, och helt utan egen vinning som syfte, gjort det möjligt för besökare att skänka en liten slant. Efter att ha svarat på några frågor, låter det som. Detta är min gissning eftersom jag inte fått svar, men det är en högst rimlig gissning.
Kanske har denna okända djurvän också tänkt att "Jag vet att de flesta av mina besökare är kattvänner, men jag tar med några andra alternativ ändå, kanske får jag skäll annars för mitt engagemang för katterna?" Lika troligt är att denna djurvän även är engagerad i annat hälparbete, kanske för människor och vill göra så mycket gott hon (troligen en hon) kan.
Men vad spelar det för roll egentligen vad hon tänkt? Vad hon än gjort hade det blivit fel. Marie Söderqvist som får breda ut sig i media, säkert med halva svenska folket som potentiell läsekrets, hon slår till ändå och väljer att tolka som hon vill.
"JAG TYCKER INTE ATT DET ÄR ETT DUGG BEHJÄRTANSVÄRT. JAG TYCKER FAKTISKT ATT DET ÄR VIDRIGT ATT MÄNNISKOR ÄR MER BENÄGNA ATT GE PENGAR TILL KATTKOMMANDO SYD ÄN TILL LÄKARE UTAN GRÄNSER."
De är oseriöst att dra en slutsats om vad människor är benägna till efter att ha besökt en enstaka hemsida. Och vad vet hon om vad dessa givare som i just detta fall skänkt till hjälp åt katter, vad de skänker till i övrigt, eller vad de gör? De kanske har ett engagemang i andra frågor också. Så är det ofta tycker jag det verkar som, den som hjälper någon, den hjälper ofta på flera fronter.
En del gör inget alls. Men det är de som gör något som får höra att de är vidriga.
Varför är det så provocerande att hjälpa just djur? Varför ska bondkatten alls ställas emot en våldtagen 15-åring i Sudan? Varför inte ställa den våldtagna 15-åringen mot välnärda 15-åringar i Sverige som tränar fotboll. Med den logiken är det lika vidrigt att många människor (säkert många män) i Sverige och andra länder ägnar sin tid åt att ge välmående friska ungdomar en meningsfull fritid. Att de jobbar, säkert ofta ideellt, som idrottstränare och ledare. Det måste vara vidrigt, ty dem de hjälper är inte döende, de är inte de allra värst lidande.

Om man alltid skulle förkasta allt som görs för andra än dem som lider allra mest, hur skulle världen se ut då?
Vi får väl då också förkasta alla dem som engagerar sig i nattvandringar på stan, håll Sverige rent, bevara skogen, skydda en gammal byggnad, rätten till minoritetsspråksundervisning.... osv osv. Det finns så mycket som är viktigt även om det inte är en akut fråga om liv eller död. Men av någon anledning är det alltid den som engagerar sig för just djurskydd som det ska hackas på.
Tack och lov så har inte Marie Söderqvist nån möjlighet att bestämma över vad vi ska göra, hon kan spy sin galla, men inte så mycket mer. Kanske är hennes skriverier mest ett sätt att få uppmärksamhet eftersom hon vet att det retar många? Till exempel mig! Men varför hacka på dem som gör något?

Läs nedanstående klipp igen och fundera på vad det egentligen står!

Vad har man för människosyn då man blir illa berörd över att det finns människor som inte tycker exakt som en själv? Vad har man för människosyn då man så totalt tolkar en annan människas avsikter och framställer det som något illasinnat?


Man blir ledsen av att läsa sådant som Marie Söderqvist skriver,det tillför inget gott. Många kanske tröttnar på att göra något alls om de blir ifrågasatta och hånade hela tiden. Visst vore det bättre om de som får plats i media uppmuntrade till engagemang i hjälparbete oavsett vad det handlar om, än att framställa ett hjälpengagemang som vidrigt och obehagligt. Vi har alla olika intressen och prioriteringar, det måste accepteras. Och hur många engagerade har inte börjat med något som kan tyckas litet och banalt, alla kan inte stå på scen för de stora världsfrågorna. Alla får inte ens spy sin galla i Expressen.

/Ingrid Sunding, ordf. CHANS

Läs denna text som CHANS förra ordförande, Sabina Hellberg, skrev redan 2002, det var lika aktuellt då tyvärr!

Läs också Pias text om TVT med mera.

Läs detta om att hjälpa djur utomlands