MONICA I THAILAND

25/3-12

Den 18 feb 2012 åkte jag och min vän Camilla ner till Thailand för att under 1 vecka arbeta som volontärer på Wildlife Friends Foundation Thailand (WFFT). Vi hade innan vi åkte dit bestämt oss för att vara volontärer på elefantsidan.
WFFT har ca 450 djur, elefanter, apor, björnar, fåglar ocholika kattdjur - djur som fått en fristad efter att ha infångats, utnyttjats & plågats av människor i turistindustrin.
Dagarna innan vi kom ner dit så hörde vi att det varit en raid på WFFT och att militären varit där & beslagtagit 13 djur som dom hävdade att WFFT höll där illegalt. Vi hoppades såklart att allt skulle vara lugnt när vi väl kom dit, men tyvärr blev det inte så.
Så snart vi kom dit fick vi veta att DNP (Department National Park) skulle komma tillbaka och ta fler djur. DNP hade papper på att dom skulle hämta 90 djur till som skulle finnas på WFFT illegalt och att WFFT inte hade alla sina papper iordning på dessa djur. Även om grundaren av WFFT ,tyske Edwin Wiek kunde uppvisa papper på alla sina djur så hade dom bestämt sig för att inte se åt det hållet.
Det som troligen ligger bakom detta hänsynslösa sätt är att Edwin Wiek aktivt ochoffentligt gått ut och talat om det tjuvskytte av elefanter som pågår i landet. Han har sagt att flera politiker & högt uppsatta tjänstemän är inblandade i den lukrativa handeln med vilda djur för turistindustrin.
Vi hann bara vara där i drygt 1 dag så kom det ca 100 militärer, både med och utan vapen och beslagtog djur i 3 dagar från morgon till kväll. Det var 3 dagar som var fulla av sorg, förtvivlan och hopplöshet då vi inte kunde göra något annat än se på när dom brutalt fångade in djuren i små burar och kastade upp burarna på lastbilsflaken och åkte därifrån. Många djur var panikslagna och skrek så det skar i hjärtat, många blev dessutom skadade och blödde från mun, näsa eller andra kroppsdelar då dom försökte fly från håvarna och andra märkliga infångningsverktyg. Många djur fick hela dagar sitta i burar på lastbilsflaken utan vare sig mat eller vatten och man såg paniken i deras ögon.
DNP hotade dessutom oss volontärer med att dom kunde gripa oss om vi gjorde motstånd, då vi var där som turister och inte hade arbetstillstånd, så vi vågade inte göra så mycket mer än bestört inse fakta -dom tar "våra" djur.
Det är oklart vart de beslagtagna djuren förts, men vi har fått höra att dom körts runt till ett flertal olika så kallade "zoo" runt om i Thailand. Allt för att försvåra arbetet att få tillbaka djuren. Dom djuren vi sett i sina nya "hem" sitter i små små burar och får mat (ris & bananer) varannan var tredje dag. Arbetet med att få tillbaka djuren har pågått sedan dom togs, men i ett så korrumperat land som Thailand kan det ta lång tid och för varje dag som djuren är borta så riskeras deras liv vilket känns som en outhärdlig tanke.
Inga elefanter togs från WFFT, men det gjordes det från andra räddningscenter i norra Thailand som stått bakom Edwins attack mot tjuvskyttet.
På WFFT är elefanterna så pass gamla att dom inte har någon användning för dom.
Det finns 6 elefanter på WFFT och vi turades om att sköta om dom, Pai Lin, Somboon, KK (den enda ynglingen här, han är 5 år), See Pauk, June & Bua. Flera gick tillsammans i stora hägn.
Varje morgon började vi 6.30 med första utfodringen av alla elefanterna vilket innebar att vi högg bananträden i mindre bitar som vi gav dom. Det var en härlig känsla att se när dom klev och mosade dessa bitar och bara petade ut mittendelen som tydligen var det enda som dög att äta :
Efter vår egen frukost som vi åt runt kl.8, var det dags att skala frukter. June har inga tänder kvar så hennes frukt var vi tvungna att skala och en elefant äter ganska mycket, så det blev en del skalande. Dom andra elefanterna skar vi också frukt till, men inte i så små delar som till June. Vid det här mattillfället passade vi också på att gömma frukten så att elefanterna fick en del att sysselsätta sig med en stund. Det är viktigt med berikningen när det gäller elefanter som inte lever fritt.
Ofta på förmiddagen åkte vi även iväg till skogen för att hämta mera bananträd. Det var det tyngsta arbetet på centret, vi åkte rakt ut i djungeln med en lastbil där vi sedan högg, bar och fyllde den med stora och tunga bananträd innan vi återvände till centret. Men eftersom det är elefanternas huvudföda så ingår det i jobbet med elefanterna.
Vi hade sedan 2 matningar efter lunchen, en runt kl 14.00 och sedan kvällsmaten vid 16.30. Man hann inte så mycket därimellan eftersom det var mycket frukt att skära och många bananträd att hugga, men vi fick tillfälle att gå ner & bada med See Pauk i den lilla insjön som fanns i närheten. Vi hann även gå promenad med dom elefanter som ville. Pai Lin försökte vi 2 ggr med, men hon ville inte och nästan sprang in bland buskarna i sitt hägn för att slippa :
Tanken var ju att vi skulle stanna 1 v, men efter allt som hände med djuren som togs i beslag så beslutade vi oss för att stanna kvar ytterligare 4 dagar och hjälpa dom då flera volontärer åkt hem.
Detta var en minnesvärd resa på flera olika sätt. Vi ångrar absolut inte att vi åkte dit, trots det otäcka med DNP, men upplevelsen att få umgås med stora elefanter är oslagbar.
Att dessa elefanter som i så många år (ca 60 år för alla utom KK som bara är 5 år) har utnyttjats av människor och ändå är dom så tillgivna, det är helt underbart att ha fått vara med om det.
Så trots DNPs raid var denna uppevelse på centret fantastisk !
Att vakna i gryningen och få dela en elefants morgon är oslagbart.
Att få mjuka puffar av en snabel som vill att man påskyndar frukosten och att få se in i dessa fantastiska djurs ögon.
Vi som kan öppna våra hjärtan kan lära oss mycket av dessa fantastiska djur.
För trots allt illa vi människor gjort dem har de inget annat att visa oss än förlåtelse och kärlek.

/Monica Ohlsson
kassör i CHANS och engagerad även i annat djurskyddsarbete