INGRID L.
Jag har inom några år haft hund i 50 år, egna hundar är 4 vorstehvalpar samt 8 omplaceringshundar allt från vorsteh, schäfer, labb till blandras, varav två utlandsfödda, har även häst och katt.

Har bred erfarenhet av problemhundar, har haft valp, unghunds och lydnadskurser, samt föreläser om hundkonflikter och hundsnällhet.Gav ut hundböcker redan 1973 tillsammans med Anders Hallgren och gjorde första undersökningen om hundens sociala betydelse någonsin tidigt 70-tal, var redaktör på Vi Hundägare i flera år, samt drivande i beslutet att påverka svensk hundträning mot inlärningsteori dvs inrikta sig på att belöna rätt beteende, samt ge beröm vid platsläggning. Vår bokutgivning var ett steg i den riktningen.

Är inriktad på hunden i samhället, politiskt, miljömässigt och mänskligt. Hundägare är också människor. Hunden är en stor samhällsresurs och beslut rörande hundhållningen bör grundas på en genomtänkt konsekvensanalys. Mycket åsikt och lite insikt finns idag.

Jag tycker om hundar, vorsteh för att jag gillar utmaningar och för att de är suveräna beteendehundar. Omplaceringshundar oavsett deras bakgrund för att de är hundar och för att de givit oss och deras vänner så mycket gott, så mycket glädje. Hur skulle våra liv sett ut utan Kim, Pajsarn, Robin, Silla, Nelson, Fnissa, Robbie och Posh. Aldrig har jag tänkt på att de inte varit valpar hos mig som Jossi, Kamilla, Mumma och Soki var, skillnaden är noll familjemässigt sett.

En vuxen hund som hamnar i en ny god miljö, blir efter sin inskolningstid, sin stressminskningsperiod, minst ett år, en god familjemedlem. Det har mina hundar lärt mig.