BESÖK FRÅN POLEN

  
22-25 november var Artur, föreståndare för hundhemmet i Orzechowce, och en av hundhemmets volontärer, Katarzyna, på besök i Stockholm. De bodde hos Lidia och Paul som också hade bjudit in oss aktiva på en trevlig middag på söndagskvällen.
Ewa, Ingrid L. jag (Ingrid S) och Lennart var där och även Ewas tre hundar. Lidia hade många hundar hemma! Stundtals var det 9 hundar i samma rum, ett stort rum visserligen, men ändå... alla uppförde sig exemplariskt. Vi blev bjudna på ett riktigt kalas med en massa gott, bland annat supergoda polska ostkakor!

Artur och Katarzyna talar bara polska så Lidia hade fullt upp med att översätta. Trots språkbarriären hann vi utbyta en hel del tankar och information om djurskyddssituationen här och i Polen. Det är alltid intressant att jämföra hur det är i olika länder. Exempelvis synen på handikappade hundar och kastreringar skiljer sig ofta åt.

Uppställning för fotografering med hundar... men alla hundar var inte så villiga.
Från vänster: Artur, Lennart, Ingrid L. Ewa, Ingrid S. och Lidia.


Från vänster: Lidia, Artur, Ingrid, Paul, Katarzyna
Orzechowces hundhem har varit ett riktigt ökänt ställe tills Artur tog över som föreståndare för snart ett år sedan. Hundhemmet ligger ute på landet, som hundhem ofta gör och är mycket utsatt för väder och vind. Vi undrade över hur hundarna klarar vintern och kylan, om många hundar fryser ihjäl. (Just denna helg var det snöstorm och kallt i Stockholm, så det kändes verkligen aktuellt) Till vår förvåning fick vi svaret att hettan på sommaren är värre. På vintern kan man bädda med mycket halm och filtar, men hettan är väldigt svår att skydda emot. Det händer någon gång att en hund dött under natten, men den troliga orsaken har då varit något annat än kylan eller hettan. Hundar som är mycket gamla eller dåliga försöker man inackordera hos volontärer så de ska ha det lite bekvämare. Man avlivar inte slentrianmässigt hundar bara för att de är gamla utan försöker verkligen ge dem en bra sista tid.


Artur fick en fantastiskt vacker tröja som minne av Stockholmsbesöket.

Vi fick klart för oss att hjälpen från CHANS betyder mycket mer än att man "bara" fått mer pengar att jobba med. Det har också gjort att myndigheterna börjat intressera sig för att hjälpa till mer, ge mer bidrag till hundhemmet. Lokaltidningarna skriver om arbetet. Förhoppningsvis höjs hundarnas status, det blir mer populärt att "adoptera" dem. Man kan aldrig lösa "hundproblemet" i andra länder genom att skicka hundar utomlands utan målet är självklart att alla hundar ska få bra hem i sina egna länder. CHANS är som alla vet inte någon "importförening" trots att några hundar då och då förmedlas. Dessa hundar är nästan en förutsättning för att intresset att hjälpa utomlands ska finnas, men de löser i övrigt inget för alla de hundar som är kvar.
Artur och Katarzyna hann dessutom besöka hundcaféet Himmelska Hundar och hundstallet.
Du som vill skänka ett bidrag just till detta kastreringsprojekt, märk din gåva med kastreringar Polen, så går pengarna just dit.
CHANS fick ett fint TACK-diplom i både polsk och engelsk version!
<<<Tillbaka