En morgon hörde vi gnällande och när vi undersökte saken såg vi att Girlie hade fött sex valpar under natten. En var död och hon försökte gräva ner den i den stenhårda marken. Hon lät mig ta valpen och jag gav henne ett ordentligt mål mat och ett lakan att ha valparna på. Nästa dag dog ännu en valp. Jag frågade ägaren om jag fick ta hand om Girlie - han sa ja. Han skulle in på sjukhuset för operation och det skulle vara en hjälp för honom. Jag arbetar 2 dagar i veckan på "the Haven" och Gayner gav mig speciell mat till henne. Hon sänkte fortfarande huvudet när vi kom mot henne, men hon började lita på oss.

Då kom regnen och jag visste att hennes valpar inte skulle överleva eftersom de bara låg i en fördjupning i marken. Min man och jag tog henne till vår trädgård och lät henne springa fritt - hon var skräckslagen! Mot alla våra principer band vi henne vid ett olivträd och ställde en varm hundbur med filtar intill - hon var mycket gladare med detta. Den natten öppnades himlens portar och jag vaknade av valparna som skrek - Girlie hade lagt sig i buren, varm och bekväm, men lämnat valparna utanför! Jag fick leta i regnet med en ficklampa och lägga in dem till henne.

Nåja - Girlie började lita på oss och känna sig hemma och vi släppte henne lös i trädgården. Hon älskade det och hon och valparna blev friska, starka och lyckliga. Hon sänkte fortfarande huvudet när vi kom nära så vi brukade lyfta det och säga till henne att hon skulle vara en stolt mamma. Det blev lite bättre men hon var fortfarande väldigt undergiven. Vi skulle åka tillbaka till England i två månader och Gayner gick vänligt nog med på att ta hand om Girlie och valparna. Vi tog dem till "the Haven" tillsammans med lite hundmat för att hjälpa till med "uppehället" - vilket jag sen gjorde hela den långa tid hon var där.

När vi kom tillbaka till Kreta hade tre valpar fått nya hem och en, Molly, var näst på tur. Girlie var fortfarande kvar. Hon var för undergiven för att åka till ett center i Tyskland för hundar som skulle placeras ut i nya hem, och när någon kom till "the Haven" för att leta efter en hund sänkte hon huvudet och lade sig bara ner på marken. Vi var oroliga för att hon aldrig skulle få ett hem. Då hörde ett hundhem i Tyskland av sig och frågade om vi hade någon gammal hund som skulle kunna fungera som sällskap åt en annan gammal hund på hundhemmet. Girlies bästa chans tänkte vi. Så jag tog ett tårfyllt farväl, sa till henne att hålla huvudet högt och vara en stolt flicka och så flög hon till Frankfurt.

Redan nästa dag fick vi ett telefonsamtal från Schweiz från en flicka som jobbat som volontär på "the Haven" under sommaren. Hon hade en familj som ville ha Girlie som familjehund - hon hade missat sin chans med en dag - vi kunde knappt tro det. Eller hade hon?? Denna fantastiska familj körde hela vägen från Schweiz till Tyskland för att ta henne med tillbaka till Schweiz. Girlie har nu sin egen familj, en egen trädgård att leka i och en av hennes valpar bor alldeles i närheten. De har skickat fotografier av henne i sitt nya hem. På ett av korten skäller hon av glädje och håller sitt huvud högt! Till slut är hon en stolt Girlie."
/ Maureen Watson
sekreterare CAWG (Cretan Animal Welfare Group)