|
|
|
|
| Oliver och Olivia kallade vi dessa
hundar som vi träffade i maj 2003. De satt fastkedjade vid en gammal rostig maskin på en parkeringsplats invid vägen ovanför Rethymnon. Kedjorna var ca 1,5 meter långa. De hade rått slaktavfall att äta och inget vatten. Det vatten vi bjöd dem på kastade de i sig. Olivia, labradoren, hade livmoderframfall men någon veterinär såg vi inte till. Observera hundarnas tassar och bakben, det syns att de suttit där länge, båda var fulla av fästingar och ohyra. Båda hundarna blev överlyckliga då vi kom och pratade med dem. Oliver försöker bjuda på den illaluktande lever eller liknande som han har att äta. Vi hoppas att den hjälp som vi försökte ordna då vi var där, har lyckats. |
|
Denna valp har i alla fall en relativt lång kedja..... |
 |
| Denna hund sitter kedjad vid sin tunna i Platanias varje gång vi besöker Kreta. |
 |
| 2 bilder från fastlandet. Hunden, som knappt går att urskilja på den vänstra bilden, sitter enligt upprörd ortsbo likadant månad efter månad och tas självklart aldrig ut på promenad. |
 |
 |
|
Vid vårt Kretabesök i maj blev vi alla mycket illa berörda av den mängd kedjefångar vi såg. Första tanken är nog för varje djurvän att släppa lös dem eller ta dem med sig, men det löser inte problemet. För att få bort denna hemska typ av hundhållning behövs information och påtryckningar. Vi som var nere på Kreta lovade de fastkedjade hundar vi träffade att göra vad vi kan för att hjälpa dem och deras efterkommande. Som så ofta annars är de allra flesta hundar som lever just nu förlorade. Vi kan aldrig "adoptera" alla, eller ens en märkbar del, till Sverige eller något annat land. Det vi måste satsa på är information och påverkan. Vi måste få folk att ändra sin inställning till hundarna och få dem att förstå att de är varelser med känslor och behov, varelser som dessutom kan ge så otroligt mycket tillbaka om man behandlar dem bra och ger dem en CHANS att utveckla sina personligheter.
|
| <<<Tillbaka |