För att göra en lång historia kort(för det tog ca 17 mån). Det började med att vi förlorade vår älskade Laffie(en renrasig Basset Hound) pga sjukdom.Hon blev allergisk och kunde snart varken äta något annat än ris och lamm och knappt vara ute i naturen utan att få klåda.Hon tappade pälsen och kliade stora sår i skinnet. Till slut blev det så olidligt att vi fick ta bort henne. Detta gjorde att vi sa att om vi någonsin skulle skaffa hund igen, så fick det bli en blandras ,som oftast inte lider av de skavanker som de avlade hundarna har.

Det gick ca 8 mån innan vi tyckte att det kunde vara trevligt med en hund igen. Vi lusläste annonser både på internet och i alla möjliga tidningar. Men i varje annons var det någon hake...Vill bo på landet,tycker inte om barn eller katter,rottweiler eller dobberman, behöver mycket träning och sällskap osv. Vi ville ju ha en glad familjehund ,inte en vakthund , som man inte kan lämna ensam fem minuter utan att den tuggat igenom ytterdörren.

En dag råkade jag komma till den sidan för föreningen, som jobbade utomlands för djuren. Som stor djurvän läste jag naturligtvis vidare, men tog inte steget då till att adoptera en hund. Vi smakade på det länge innan vi visade grabbarna bilderna på hundarna, som fanns för tillfället att välja emmellan. De blev stormförstjusta och hade helst velat ha allihop. Efter några månader och åtskilligt tittande ,så bestämde vi oss för en tik i "knähöjdsklassen". Den verkade pigg och alert och lagom "familjär". Vi ringde den kontaktperson ,som fanns just för den hunden. Då fick vi reda på att hon hade blivit bokad av några andra bara några dagar tidigare. Men vi fick förklara ungefär vilken sorts hund vi var ute efter och varför,hur vår familj såg ut och hundvana osv.

Ett par dagar senare ringer kontaktpersonen och säger att de har en hane, som skulle behöva ett hem.Ja ,varför inte,sa vi. Ytterligare ett par veckor senare får vi kort och en kort beskrivning av hunden. Vi smälte direkt. Det var precis den lille buse vi letat efter. Vi ringde samma kväll och sa JAAAA. Sedan började väntan på att han skulle komma. Det var som att vänta tillökning igen(det gjorde vi ju på sätt och vis).Man berättade och visade bilder och räknade dagarna tills äntligen den stora dagen kom.

Vi åkte tidigt på morgonen för vi hade ca 36 mil att köra för hämtningen i Göteborg. Det var jobbigt ,men alla såg fram emot att äntligen få träffa det lille lurvige saken, så det gick ganska snabbt ändå. Han var skitig och tovig, men precis lika busig och kelvänlig som vi hade hoppats på. Vi kände direkt att detta kommer att fungera bra.

Hur det fungerade på vägen hem och sedan hemma med barn och katt och alla nya saker. Det tar vi nästa gång. Det är naturligtvis en del papper och inbetalningar med i arbetet, men vi anser att det var mödan värt.

Mvh Ulrica i Karlskrona.