BRUNO

För ett par veckor sedan ringde Roffe från Djurens Vänner, till Ewa och frågade om vi i CHANS kunde hjälpa till med omplacering av en blandrashund. Inte så mycket var känt om hunden så Ewa ringde upp ägaren och fick veta lite mer.
Det var en 8-9 månaders schäferkorsning, hane naturligtvis!, som de inte kunde ha kvar för han skällde och bet sönder allting hemma. De hade fått klagomål från grannar som var störda och rädda och situationen var akut. De hade försökt få hjälp från andra men inte lyckats. Hunden var enligt uppgift utannonserad på internet men ingen ville köpa honom.
Man hade även försökt få lämna tillbaka honom till personen man köpt honom av då han var 4 månader, men han var inte välkommen tillbaka. En ung "tonårshane" som inte fått uppfostran och "spårat ur" är inte så lätt att hitta nytt hem till.
Vi åkte hem till paret som hade hunden och möttes av en stor godmodig och helt oregerlig hund. De hade även en ung tik och hundarna ville naturligtvis leka våldsamt hela tiden. Vi fick uppfattningen att man var lite rädd för hunden och matte förklarade flera gånger att hunden tagit över i hemmet och kunde bli farlig. BRUNO var helt klart understimulerad och hade nog inga tydliga gränser att rätta sig efter. Han drog våldsamt i kopplet, var stark, hoppade mycket, och detta hade nog gjort att han inte fått komma ut så mycket, rastades nog en del inomhus vad det verkade.
En ond cirkel med understimulering och ännu jobbigare beteende kommer snabbt igång.
Eftersom vi inte hade möjlighet att ta med oss honom direkt så fick vi lämna honom efter att ha kommit överens om att försöka hjälpa till. Det var inte roligt att lämna honom, men vad skulle vi göra?
Vi ägnade ett par dagar åt att försöka med det näst intill omöjliga, att snabbt hitta ett bra seriöst hem för "odågan". Förhoppningarna var inte så stora kan jag säga.
Men ibland har man tur, efter 2 dagar hittade vi en ny husse till BRUNO. En husse med tidigare vana av schäfrar och som tidigare haft omplaceringshund. BRUNO fick omgående flytta och efter en veterinärundersökning som visade att han var frisk, så bor han nu ute på landet. Han stör ingen om han skäller och skrämmer inga grannar genom sin energiska person. BRUNO har inte bitit på annat än bollar och pinnar i sitt nya hem, han har saker att göra och behöver inte ägna sig åt destruktivt beteende.
BRUNO är en hund som hade tur! Risken för en hane i hans situation är att det blir akut avstjälpning av hunden till första bästa som kan ta honom, bara för att man måste bli av med honom. Så risken är stor att en karriär som vandringspokal till sämre och sämre hem börjar.
Det var bra att ägarna insåg i tid att de inte klarade att hantera och uppfostra hunden så han hann räddas. Hade det gått några månader till utan uppfostran hade han nog tagit ordentlig skada.
Så även en svensk hund kan sitta illa till. Även om den inte är akut avlivningshotad så är risken stor att allt går fel och livet blir en plåga och att den så småningom avlivas i förtid.
Om vi bara har möjlighet hjälper vi till vid förfrågan att placera om hundar. Vi har ju inget "hundstall" utan sköter allt ideellt och hemma, men ofta kan man hjälpa till ändå eller hänvisa till andra som har möjlighet just då. Nästan alltid löser det sig för de svenska hundarna innan de hinner läggas ut på hemsidan. Man ångrar sig, eller hittar någon bekant som vill ta över hunden.

<<<Tillbaka